Mor
Din kärlek kan mätas i ullgarners längder,
i trådar som löpt mellan hjärta och händer,
i hundratals meter,
i mönster och ränder.
I tröjor och kappor,
i sockor och sjalar,
i mössor och mattor,
din kärlek än talar.
Där maska på maska
och varv efter varv,
din omtanke skapat
ett underbart arv
Din omsorg kan vävas
i inslag och varp,
en matta i sänder
i varv efter varv,
i formstarka mönster,
i rutor och ränder,
i trådar som löpt mellan hjärta och händer.
Din omtanke väges
i skaparkraft,
i skånelimpa
och fläderblomssaft,
i festliga måltider
där du briljerat.
Med säker blick
har du inspirerat
och låtit oss glädjas
åt det du serverat.
När händerna arbetar vilar sinnet!
Det sa du ofta ,
nu lyser det minnet
i blommiga mönster,
i randigt och rutigt,
i smycken du trätt,
i kransar du knutit,
i kläder du sytt,
i möbler du klätt.
Du vågade nytt,
det verkade lätt!
En konstnärssjäl
med okuvlig gnista,
du var dig själv,
in i det sista.
Du vävde din väv,
du spann din tråd
av omsorg,
uppmuntran och av råd.
Och alla vi, familj och barn
fick vara en del
av din varp, ditt garn,
de trådar som löpt mellan hjärta och händer
i livets väv,
i skiftande ränder,
i sorg och glädje,
när skytteln vänder.
Nu fattas en
vid detta bord,
och saknaden är smärtsamt stor.
Men vi är blad
på samma träd,
delar av din vackra värld,
trådar i din stora väv.
Nu har den brustit
och klippts ner:
Ett konstverk som
vi alla ser-
men varsamt-av
en Gudahand
har väven fästs
med
högtidsband.
Nu pryder den ett gästabud.
Där sitter du till bords
hos Gud,
med krona i håret
av blommor och gräs,
och nya smycken
som ska träs!
I sol och doft
av sommarns fläkt,
jag ser dig klädd
I randig dräkt