Vännen Owe Karlström har gått ur tiden.
Vår bekantskap började 1982 i samband med att Owe blev anställd vid Fonus Öst här i staden som ansvarig för boutredningsavdelningen. Då kom Owe från hembygden Småland där han arbetat i bank efter jur.kand. examen i Uppsala.
Ungefär samtidigt gick Fonus boutredningsavdelning upp i Sparbanken Östergötland och Owe blev anställd som bankjurist. Vi blev arbetskamrater och goda vänner. I samma veva gick Sparbanken Östergötland ihop med en sparbank på Gotland med det udda namnet De badande vännerna DBV sparbank. Snart nog blev Owe satt att hjälpa till i arbetet på bankens kontor i Visby och han flyttade över dit tillfälligt och knöt nya bekantskaper.
Vi hans vänner var inte nödbedda när Owe bjöd över oss till Gotland i ett generöst värdskap. Det blev flera besök hos Owe då vi satt och kurade i hans lånade lilla rara kulturhus i Visby, även vintertid då vinden ven i gränderna.
Owe återkom gudskelov till fastlandet och umgänget med vänner fortsatte. Det passade Owe bra att arbeta med juridik i dåvarande bankmiljö. Bank kunde han och jurist var han. Klokskap hade Owe i stora mått. Lägg därtill Owes öppna och genuint vänliga sätt.
Under senare år arbetade Owe med familjejuridik i egen firma med stor framgång. Firman lever kvar än idag med annan regim.
Owe hade en förmåga att sprida trivsel omkring sig och han gillade umgänge och att slänga käft med vänner. Fotbollsintresset var stort alltsedan fotbollsspel i ungdomen. Han följde de flesta stora ligorna hemmavid och missade inte gärna IFK:s matcher i Parken.
Vid tillfällen gav Owe glimtar från de öden som släkten på hans mammas sida råkade ut för. De kom inflyttade från öster med rötter i Ryssland och fann sina bopålar i Sverige.
Owe var förtjust i att göra bilutflykter både inom och utom Sverige. En gång styrde han och jag kosan till Rostock där vi kunde bese det nätta hus i centrum som beslagtagits från släkten av de östtyska myndigheterna. Genom den svenska statens försorg fick Owes släkt en spottstyver i ersättning från dessa myndigheter. Att det nog var ett misstag att ta emot spottstyvern är en annan historia.
Efterhand gick bilutflykterna åt Kerstin Högberg till och de blev snart nog ett par och sedermera man och hustru. De fick många fina år tillsammans med rikt umgänge och resor och konsertbesök både utomlands och naturligtvis i De Geerhallen. Owe gav stöd till symfoniorkestern SON och Stenhammarsångtävlingen.
Vintertiden tillbringade Owe med hustru Kerstin under senare år i Nerja i södra Spanien dit han naturligtvis inviterade mig och andra vänner på besök i sedvanlig generös anda.
Owe hade ett stort båtintresse så smålänning han var och det visade sig att Kerstin var på samma bog då hon tillbringat ungdomsåren ute i Östergötlands skärgård. Sommartid under 15 år var de stadigt ute med sin nog så imponerande Nauticat. Owe styrde skutan med fast hand.
Nu är Owes skuta uppe på land och Owe finns inte mer. Mina och alla vänners tankar går i denna stund till Owes anhöriga och då närmast till hustru Kerstin som jag vet har haft en svår tid när Owe blev alltmer sjuk och efter hans bortgång. Själv kommer jag inte glömma den ynnest det inneburit att ha Owe Karlström som god vän. Frid över hans minne.