Vår käre, käre vän Per har somnat in och lämnat oss, alla vänner, i stor sorg och saknad. Per var navet i vårt umgänge. Så vänfast, så generös, så rolig och så härlig att vara tillsammans med. När vi kom till Norrköping 1972 var det Per och Kim som såg till att vi kom in i umgänget och som ordnade trevliga tillställningar både inne i stan och ute på Arkö.
Midsommarfirandena hos Iwers på Arkö kommer för alltid att finnas kvar som sommarens höjdpunkt där alla generationer var inbjudna och mängder av trevliga familjer och släkter dök upp. Solen sken och mat och dryck var som alltid utsökt.
Våra vardagsmiddagar i Lindö eller hemma på vår gård i Styrstad var sådär genuint trivsamma med hundar och ungar runt benen. Per var synnerligen framgångsrik som mäklare och jobbade jämt. Ofta slumrade han till i soffan efter middagen efter en intensiv arbetsdag. Det är svårt att tänka sig hur livet i Norrköping skulle tett sig för oss vänner om inte Per funnits här.
Roliga kalas, många stora kuvert i brevlådan där Per klistrat in bilder han tagit och skrivit festliga kommentarer till bidrog till att man alltid blev på gott humör när han var i farten. Per var också estet. Allt han skaffade var utsökt - konst, möbler, silver, mattor och fräsiga bilar.
För att inte tala om alla hus som renoverades och byggdes till med gediget hantverk och vackra material. Och han älskade sina jakthundar, taxen och Vorstehn. Sista åren i Pers liv blev riktigt tråkiga. Det var smärtsamt att se hur han tynade bort, tyngd av sjukdom och en uppslitande tvist.
Vännerna fanns där men Per var till slut så trött på tillvaron att han inte ville vara med längre. Vi är så många som har så mycket att tacka Per för. Det känns väldigt trist att inte få träffa honom mer men vi lyser frid över hans minne.