Meteorolog Bengt Dahlström har avlidit i en ålder av 82 år efter en tid av vacklande hälsa. Hans närmast sörjande är hustrun Birgitta och döttrarna Karin och Anna samt Gordon, Karins make.
Bengt växte upp i Sollefteå under 40- och 50-talen. Efter studentexamen och värnplikt reste han till Uppsala för att studera. Han valde meteorologi och fascinerades av den gamle uppsalanestorn Tor Bergerons ämnesområde, nederbörd, speciellt regnets intensitet och dess utbredning i tid och rum.
Efter doktorsexamen 1973 anställdes Bengt vid SMHI och flyttade i samband med omlokaliseringen till Jursla i Norrköping. Vid SMHI har Bengt haft många olika projekt och arbetsuppgifter framför allt inom klimatområdet.
Under alla år har risk för intensiva regn och förhållandet till dimensionering av kommuners dagvattensystem varit en uppgift som Bengt tagit på stort allvar. Det stora engagemanget innebar att han efter pensioneringen fortsatte att utveckla sina modeller. Han kunde för bara ett halvår sedan presentera en rapport med förfinade teorier som är tillämpbara såväl globalt som i ett förändrat klimat.
En helt annan sida av Bengt Dahlström var hans stora sociala förmåga. Där ingick hans sätt att roa vänner och bekanta med practical jokes. Han blev en mästare i detta, en utveckling som startade redan under ungdomsåren i Sollefteå. Dessa practical jokes var som de ska vara, harmlösa men omsorgsfullt förberedda.
Ett exempel var när kinesiska meteorologer kommit till SMHI en snöig vinter för att lära sig radarmeteorologi. Bengt bjöd hem dem till Jursla dit han också hade lånat ihop skidor och pjäxor till alla. Ute på Kvillingefältet stack det upp ur snön stavar, skidor och skrattande kineser i sina finkostymer. Det var inte lätt för nybörjare men en härlig syn att skåda. I källaren fanns det dessutom alla möjliga attiraljer som kunde locka fram barnasinnet hos både unga och äldre.
Ytterligare en av Bengt Dahlströms alla berömvärda sidor var förmågan att måla akvareller, där till exempel solstrålar och regnskyar skapade fantastiska himmelslandskap.
Jag och min familj lärde känna Bengt redan i Uppsala, och i min personliga relation med honom fick vi alltid möta hans positiva synpunkter och vänliga omdömen om andra. Vi kommer att sakna honom men också minnas honom med stor värme.