Bertil Karlsson, Tatorps gård, har avlidit vid 81 års ålder. Han var född vid Kulla gård invid E22, men köpte senare gården Tatorp tillsammans med sina bröder i början av 1970-talet. Närmast sörjande är hustrun Inger och sonen Joakim samt bonusbarnen Hans och Tony. Bertil och Inger firade guldbröllopsdag 2020.
Bertil var en kraftkarl, född på en bondgård, och blev tidigt aktiv i bruket av jord och skog. Hans första jobb var som skogsarbetare åt Ingemar Nilsson i Ringarum, sedan arbetade han länge på Holmen skog på det glada 1960-talet när framtidsoptimismen stod på topp och när allt sköttes motormanuellt och det behövdes mycket folk i skogen.
En våldsam olycka höll dock på att ta hans liv. På väg till jobbet dagen efter högertrafikomläggningen 1967, mötte han någon i en snäv kurva som redan glömt vad som just genomförts och frontalkollisionen var brutal, många som såg bilvraket undrade över hur någon kunnat stiga levande därur.
Bertil var en tuffing och han lappades ihop med skruvar och reservdelar men många års konvalescens väntade. Olyckan blev en vändpunkt i livet och han sökte in på södra skogsinstitutet i Värnamo. 1972 utexaminerades han som skogstekniker. Han hade flera jobberbjudanden men han valde att ta en tjänst vid Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland med placering i Söderköping.
Bertil anställdes av länsskogsvaktaren Elis Hultman och sattes tidigt in att sköta skogliga beredskapsarbetslagen med röjning och gallring ute på skogsgårdarna. Under förmannen Gunnar Johansson fick han stämpla skog och lära sig förbereda slutavverkningar. Snart kom han att fastna för skogsbruksplanläggning, långsiktigt planerande över hur olika skogsfastigheter skall skötas för att ge god och varaktig avkastning.
I den statliga översiktliga skogsbruksinventeringen (ÖSI) som gjordes över hela Sverige under 1980- och 90-talet blev Bertil en viktig kugge. I skogsbruksplanläggning var det få som kunde mäta sig med Bertils arealprestationer och precision vad gäller bedömningar av virkesvolymer och skötsel. Han blev en fadersgestalt och mentor för många unga skogstekniker och skogsmästare som lärde sig yrket. När meningar gick isär och uppfattningar var motstridiga, var det alltid Bertil som fick avgöra.
Bertil älskade att vara ute i skogen och naturen. Han var ingen kontorsmänniska och motvilligt åkte han in till huvud- och distriktskontor för att delta på möten och trycka på datortangenter. På den egna skogsfastigheten var det noga med skötseln, få skogar är väl så perfekt skötta som hans, och länge höll han slutavverkningsmaskiner stången på den egna skogen. Skog skulle skötas manuellt och skonsamt. Mången är de skogsexkursioner som företagits på hans marker där någon skogsskötselfråga tagits upp och Bertil stolt fått uppvisa resultatet av mångårigt idogt arbete. Jakt och fiske var hans stora intresse och många år var han jaktledare för jakterna på Bolltorpskogarna. Bertil gjorde ingen skillnad på direktörer eller bondsöner, alla skulle följa jaktens enkla grundregler.
Bertil älskade sin gård men det var utlandsresorna med hustrun som satte krydda på tillvaron. Flera gånger per år styrde man kosan mot sydliga breddgrader. Mallorca var nog favoritresmålet men en helgkryssning till Helsingfors gick heller inte av för hackor. Årligen gick en resa till kurskompisen Claes-Håkan i Västergötland.
Bertil föddes under inledningen av andra världskriget och fick avsluta livet med en annan lång kamp, tidvis på ett avlastningsboende i Söderköping. Han var nöjd med ett långt och innehållsrikt liv och tyckte nog det var skönt att äntligen få somna in.