Just den här torsdagen klockan 09.20 till Linköping går det åt inte mindre än tre bussar för att alla ska få plats. Två står beredda vid hållplatsen och Swebus Express, som kör bussen på uppdrag åt universitetet, får snart kalla in en extra för att alla ska komma med. Som mest avgår fyra bussar samtidigt.
-Det är flest som åker på morgonen, mitt på dagen och sent på eftermiddagen, säger busschaufför Kent Johansson. Han har kört buss i 32 år.
-En del tycker det är monotont att sitta och köra den här sträckan, men det tycker inte jag.
Kör även andra sträckor
Han växlar dessutom med att köra andra sträckor. Två dagar i veckan är det Campusbussen som gäller. Annars kör han till Stockholm, Göteborg och Kalmar.
-I morgon ska jag till Stockholm.
En del studenter är lite som pensionärer. De kommer i god tid innan bussen ska gå. Det snackas en hel del. Några hälsar.
-Hej du, vi får prata mer sedan.
Men det här är inte den typen av buss där alla känner igen varandra och där några har bestämda platser. Därtill är gruppen av pendlare allt för stor. Mellan 800 och 1000 studenter nyttjar Campusbussen dagligen.
Katarina Andersson åker den nästan varje dag. Hon läser psykologi i Linköping. Restiden använder hon mest till att koppla av, ibland till att snacka med någon kurskamrat. Försöker hon läsa blir hon lätt åksjuk.
-Det är verkligen positivt att de här bussarna går. Att det är gratis sparar man mycket pengar på som student.
I två år har hon pendlat. Förutom psykologi har hon också läst pedagogik. Ungefär två timmar varje dag har hon i restid. Men att flytta till Linköping har hon aldrig övervägt.
- Jag är 34 år och har mitt liv i Norrköping.
Visst kan hon ibland tycka att det går väl mycket tid åt att resa.
-Första terminen var jobbigast.
Uppslagna böcker
Framför henne sitter Angelica Klus och Emma Andersson. De sitter båda med kursböckerna uppslagna, men använder tiden mest åt att prata. En ganska vanlig situation på bussen över huvud taget, tycks det. På andra sidan gången sitter två blivande socionomer och läser ett kapitel med rubriken "Att överbrygga klyftan mellan kvantitativ och kvalitativt". De har beväpnat sig med neonfärgade överstrykningspennor.
I stort sett åker Emma och Angelica med Campusbussen varje dag och tycker att det fungerar bra.
-De kallar ju in extrabussar ibland om bussen blir full.
Bussen får åka med max sex stående passagerare.
Angelica har nästan tre timmars resa från dörr till dörr tur och retur. Flytta till Linköping kan hon inte tänka sig.
-Jag har sambo och jobb här.
En student har plockat fram sin bärbara bländvita dator. För att kunna ha den i knäet får han knipa ihop benen. Arbetsställningen ser inte helt bekväm ut. Han gör en paus i skrivandet för att smörja in händerna med en salva.
Resenären bakom har lutat sitt bleka ansikte mot bussens fönster. Han ser ut att sova och lyssna på musik i öronproppar samtidigt. Solen ligger på rutorna och värmer, bussens ventilation väser ovanför oss och det är onekligen en prestation att inte gungas till sömns.
Många lediga platser
Om bussen till Linköping på morgonen är full så är läget ett annat när vi vänder hemåt vid tiotiden. Den enda bussen har kanske 20 studenter ombord som får breda ut sig över sätena. Caroline Östlund är på väg till Norrköping. Där har hon sin pojkvän och en del kompisar. Annars bor hon i Linköping där hon läser kulturgeografi.
-Nu läser jag B-kursen med uppsats och hela kalaset.
Några gånger i veckan åker hon med Campusbussen. Hon tycker att det är välordnat och fungerar bra. Bussarna håller tiderna.
-Många känner nog att de kan slappna av när de väl är ombord. Det behövs i vårt stressiga samhälle.