Advokaten som valde rätt

Och juristbanan visade sig vara rätt väg.- Definitivt! Jag tyckte det passade mig bra att kämpa för mina klienter. Rättvisan var mitt mål.Han har varit en tävlingsmänniska. Än i dag minns han den allra första segern. På Idrottsparken hade Östergötlands Dagblad ordnat stafettävlingar där stans olika klasser ställde upp
i femmannalag. Var och en sprang ett halvt varv, 180 meter, och nioårige Göran sprang som näst siste man i sitt lag från Matteusskolan. Segern var oomstridd.- Vi vann med mer än 100 meter före nästa lag. Vi fick pris, en liten buckla. Den var jag väldigt stolt över.Farligt liv för advokaten
Det var i samma veva som familjen Stangel flyttade in i en nybyggd flerfamiljsfastighet i stadens utkant, vid Hertzmans plan.- Vi sparkade boll där konstmuseet ligger nu och på vintrarna kunde man sätta på sig skidorna precis utanför dörren och åka till Vrinneviskogen.Idrottsintresset höll i sig genom åren. På hans kavaj finns det guldmärke som Svenska Riks-idrottsförbundet delar ut för "framstående insatser inom idrotten". Göran fick det 1972. Då hade denne svartbältare i judo inte bara varit ordförande i Sveriges Judoförbund (senare Budoförbundet) ett antal år utan också suttit med i Sveriges Olympiska Kommitté och varit internationellt verksam. Ett tidigare ordförandeskap i boxningsklubben Akilles, utförsåkning på skidor, segling och sportdykning, allt det och lite till bidrog till att han i NT 1972 fick rubriken "Här är advokaten som lever farligt".Acceptabla betyg för studenten
Sina första år i skolan tillbringade han på S:t Olofsskolan.- Där fanns en lärarinna som mina föräldrar tyckte var mycket bra för mig, hon var mycket sträng och höll ordning i klassen.Där hemma fanns pappa Gustaf, som bytt ut sitt efternamn Andersson mot det nyskapade Stangel, kamrer på en advokatbyrå och mamma Karin som hette Axell som ogift. Tre år efter Göran föddes lillebror Lars-Gunnar.- Vi stod varandra mycket nära.Far i huset tyckte att äldste sonen skulle bli jurist, själv tänkte han sig att bli civilingenjör. Den 22 maj 1939 tog han studenten på läroverkets reallinje, med vad han kallar för "acceptabla betyg"- Jag tillhörde inte stjärnorna. Nazismen oacceptabel för artilleristen
Några veckor senare ryckte den blivande artilleristen tillika antinazisten in på Aspirantskolan
i Kristianstad.- 1938 började nazismen komma till Sverige och jag tyckte förfärligt illa om det. Flera av mina goda vänner tillbringade en sommar i Tyskland. Även om de inte sade "Heil Hitler" när de kom tillbaka så var det next to it, de var begeistrade, säger han.Så icke Göran som redan då läst om tyska koncentrationsläger i Oranienburg. - Man började känna krigslukten överallt och då beslöt jag mig för att bli officer.Det höll på att ta en ände med förskräckelse ett par år senare. - Det är inte så mycket att snacka om, men då tyckte jag det var för djävligt.Extraarbete för juridikstudenten
Det var under en övning i Västergötland som den bil han färdades i blev beskjuten. Han skyndade sig ur, kom rakt på en nergrävd bomb, ingen attrapp utan en riktig. Sten och sand sprätte upp
i hans ansikte.- När jag kom in på sjukhuset i Skövde svimmade tanterna, sägs det. Efter en månad började man se att jag var Stangel. Jag fick inte använda högerögat på några veckor, men jag hade gott läkkött.Som officer kom han hösten 1942 till övre Norrland, tyskarna hade börjat fly via Finland och krigsvindarna vände.- Efter slaget vid Stalingrad insåg man att nu får tyskarna nog smörj så nu blir det lugn och ro och jag kände att militärutbildning var inget för mig så jag gick över till reserven.Han blev juridikstudernade vid högskolan
i Stockholm. Och under sin studietid tog han tog arbete på utrikesdepartementet, på den nyinrättade flyktkapitalavdelningen som bevakade tyskar som försökte lämna hemlandet och föra ut kapital från hemlandet. Lockande anbud för juristen
Efter fyra år var det examensdags och en sak var säker.- Ska man bli en bra jurist ska man göra tingstjänstgöring.Sagt och gjort. Göran for till Falköping. Två år senare kom ett samtal från Norrköpingsadvokaten Nils Leander. Göran återvände hem, bildade familj och fick döttrarna Gunilla, Agneta och Monica. En bit in på 50-talet gjorde den nyblivne ledamoten av Sveriges Advokatsamfund gemensam sak med sin fyra år äldre kollega Lorentz Edelberg. Advokatfirman Edelberg och Stangel öppnade på Nya Rådstugugatan 3, i Östgötabankens hus.Civilmål och brottsmål, Göran tog sig an både det ena och det andra. - Vi var väl de första som försvarade folk, ärligt talat. Innan dess hade försvaret i stort sett bestått av att man vädjade om mildast möjliga straff. I domstolen var hans mål att rättvisa skulle skipas. Hur gick det då?- Det gick bra.Ni vann ett antal mål?- Ja, det gjorde vi.Färdigarbetat för advokaten
Den expanderande firman flyttade till Södra Promenaden 1975.- Lorentz och jag köpte en väldigt fin fastighet, Falkenbergska villan. Mitt arbetsrum var den tidigare salongen.Där blev man kvar till 90-talets början, när advokat Stangel skaffade sig nya lokaler på Hospitalsgatan. Där blev han kvar till för tio år sedan.Det året förlorade han sin Agneta, som varit hans hustru sedan 1975. Hon dog i cancer och med henne försvann också mycket av hans arbetslust och livsglädje.- Nu har jag gjort nog.Mer än nog kan tyckas. Många, långa dagar och ett arbetsliv till fyllda 80.- Jag har alltid velat göra mitt bästa, om jag säger så. Jag har jobbat hårt.För hårt?- Det är en subjektiv fråga, men jag är rätt nöjd med vad jag har gjort.

Advokaten som valde rätt

Rätt ska vara rätt. Och mer än så. Det ska vara rättvist. Göran Stangel svävar inte på målet. Att gå segrande fram i domstolarna var inte det han satte i främsta rummet utan rättvisan.