Efter att ha varit svetsare och personalman utbildade han sig till diakon, ett kall som har fört honom till både parkbänkar och fängelser.
När Arne Jöneryd pratar hörs det inte att han har bott i Östergötland hela sitt liv. Det låter lite rikssvenska, möjligen stockholmska.
- Ja, folk brukar förvånas över det. Pappa var från Vånga och mamma från Örebro men annars vet jag inte varför jag aldrig haft nån östgötadialekt. Jag tycker inte alls den är ful, snarare rätt käck.
Ville göra mer
Arne växte upp i Finspång. Pappan var tråddragare på Metallverken och familjen bodde i den så kallade dagsverksstugan, ett hus som ursprungligen byggdes som bostad åt arbetare som kom och gjorde dagsverken på bruket.
Föräldrarna tillhörde Missionsförsamlingen men den unge Arne var inte speciellt troende. Så skulle det förbli ända till 1975 då han träffade en präst som gjorde intryck på honom.
- Han var väldigt mänsklig och trevlig. Jag fick en annan livsinställning och kände att jag kunde göra mycket mera för mina medmänniskor än jag dittills hade gjort.
Hans hustru Carin som sitter med hemma i köket på Vattengatan har varit troende hela sitt liv.
- Jag var så tacksam över att han hade kommit till tron, säger hon.
De träffades en kväll
i Finspångs Folkets park 1946. Det var en onsdagskväll, minns Arne.
- Han kunde inte dansa, minns Carin och ler. Men han hade ju andra företräden.
Svårt att prata om
Året därpå gifte de sig och den 1 november kan de fira 64-årig bröllopsdag. Två barn fick de. Dottern Ann-Cathrin bor numera i Huddinge.
Sonen Björn dog för tio år sedan, 46 år gammal. Det var en vanlig dag. Han stod och lagade falukorv hemma i Sundbyberg när han plötsligt föll ihop.
- Vi fixade en hyrbil och åkte upp. Strax efter att vi kom till sjukhuset dog han, säger Arne och det är fortfarande ett svårt ämne att prata om.
När barnen var små flyttade familjen runt i Östergötland vartefter Arne fick jobb, först som svetsare och senare som personalman. Det var när familjen bodde i Mjölby som Arne mötte den där prästen som förändrade hans liv.
Efter utbildning på Ersta diakoni i Stockholm 1979-1980 var Arne färdig diakon och fick jobb i Matteus församling i Norrköping.
- Diakoner har väldigt olika uppgifter beroende på behovet i församlingen. En del leder barngrupper medan den klassiska diakonen mera inriktar sig på äldre och gör hembesök. Jag hör till den senare kategorin, konstaterar Arne.
"Alla är ju människor"
Men hans engagemang stannar inte där. Ett av Arnes specialområden är kontakten med missbrukare; något som har fört honom till både parkbänkar och fängelser.
- Senast i går mötte jag två "polare" i Hörsalsparken som jag kände igen. Alla är ju människor. Det spelar ingen roll om man ligger i en park.
I 30 år har Arne och Carin bott här på Norr och fortfarande trivs de utmärkt. Här är det också nära till Matteuskyrkan som varit deras kyrkliga hemvist sedan de kom till Norrköping.
Gudstjänst på söndagarna blir det förstås, och en hel del annat inom kyrkans ram.
Fler infallsvinklar
Arne är alltjämt diakon och Carin medverkar bland annat vid andakter på Järvens äldreboende och är vardagskyrkvärd.
- Sedan hinner vi inte med så mycket annat, säger Arne.
På kvällarna följer de
i alla fall med i händelseutvecklingen på tv-nyheterna. Och här handlar det inte bara om Aktuellt eller Rapport.
- Vi brukar se teckenspråksnyheterna också, säger Arne.
Ju fler nyhetsprogram desto fler infallsvinklar, menar han.
- Och så nyheterna på samiska. Det är väldigt intressant, tillägger Arne och pratar en stund om samernas situation i Sverige.
- På senare tid har vi upptäckt nyheterna på finska också. De är ju textade till svenska.
Tre timmar gymnastik
Idrott står också högt i kurs i det här hemmet, och då pratar vi fortfarande om tv. För Arnes del inskränker sig det egna idrottandet just nu till de tre timmarna gymnastik i veckan som han har på Rehab Öst
i Hageby. Det är ryggen som krånglar lite.
Sedan kan han faktiskt dansa också, trots allt. Efter Carins första intryck den där onsdagskvällen för 65 år sedan har Arne haft lite tid på sig att bättra på tekniken.
- Jo, jag har väl lärt mig lite genom åren. Så visst kan jag. Om det kniper.