Ryktet hade spritt sig. Någon hade köpt elgitarren för 340 kronor. Den som stått i skyltfönstret på Hagdahls Musik.
Det dröjde inte länge innan Benny fick hembesök.
– Det fanns en replokal i gamla Folkets Hus. Jag blev sologitarrist direkt fast jag inte kunde ett dugg.
14-åriga Benny var frälst på musik. Som åttaåring hade han fått sitt första instrument, ett tvåradigt dragspel.
– Men det fanns ingen som kunde lära mig spela, man fick traggla ut det själv.
Lärde sig tre ackord
Ett par år senare fick han det knappdragspel som han spelade på fram till konfirmationen.
– Då fick jag en begagnad Levin-gitarr för 90 kronor. Jag lärde mig tre ackord och sen kunde jag säkert 30 låtar, det var enkel bluesrock som gällde då.
D, G och A7 – svårare än så var det inte.
Efter ett par år i Frövi hade Benny och mamma Margit återvänt till Norrköping. Folkskolegrabben fick jobb som bagarlärling på Axel Flygares Bageri, som låg på Bråddgatan.
– Jag fick lära mig att skrapa och smörja plåtar. Det var en pina att gå upp så tidigt, klockan fyra på morgonen.
När Benny var liten jobbade mamma på Tuppen, som hade egen barnstuga.
– När jag började ettan var mamma tvungen att skaffa annat jobb, så att hon var hemma när jag kom från skolan. Som barn blev man skrämd med barnavårdsnämnden. Barn till ensamstående fick inte vara själva hemma, då kunde man komma till fosterhem.
Åkte hit och dit
Margit fick ta de arbeten som fanns att få, ofta var det säsongsarbeten som hushållerska.
– Vi åkte hit och dit.
Världsvan blev han tidigt. Som kavat sexåring tog han och bästisen varje söndag spårvagnen hemma i Östra Eneby och åkte ner till stan.
– Sen gick vi till farsan som bodde på Tunnbindaregatan. Han köpte biobiljetter till oss. Jag var biotokig, gick på dubbla matinéer, såg Hopalong Cassidy och Tarzan.
Byggbasen John-Einar och hans hustru hade gått skilda vägar samma år som deras enda barn föddes, mitt under andra världskriget.
Vinterturné i Finland
Pappa var från Vagnstorp i Rönö och 1961 bytte sonen Benny ut sitt Carlsson mot släktnamnet Wagnberg. Det var i samma veva som det började röra sig på allvar.
En månadslång vinterturné i Finland väntade. I en Dodge herrgårdsvagn med sommardäck packade fem glada gossar in sig och sina instrument.
Nej, vänta, nu får vi backa lite, tillbaka till 1958. Det var då som sologitarristen Benny och Benka, innehavaren av ett komplett trumset, drog i gång Five Rocking Boys. Efter att de slagit ihop sina påsar med Rock-Ellerts trio blev resultatet The Tigers.
1961 kom sångaren Chico Schnelzer till stan.Han hade skivkontrakt men inget kompband. På skivbolaget Ljudreportage i Linköping spelade gitarrgruppen in sin första singel, med fyra låtar.
Vågade inte nappa
Sen rullade det på. Efter den finska vinterturnén väntade spelningar i dåvarande Öst-Berlin, på Friedrichstadt Palast.
– Vi var yra i mössan, det ena gav det andra. Vi fick erbjudande om att spela i Bulgarien, det lät som andra sidan jordklotet, men det var så bra pröjs. Det fetaste anbudet kom från Ryssland, men det vågade vi inte nappa på, man hade väldig respekt för järnridån.
Fyra hektiska år, med spelningar sju dagar i veckan och fulla hus vart än de kom.
– Vi flög mellan länderna, man var ung, såg det som en lek. Det var absolut rätt tid för en gitarrgrupp från Sverige. Vi var bara hemma till jularna.
Men det som varit så roligt blev allt mer tröttsamt. Sommaren 1965 kom de hem, för gott och The Tigers lades i malpåse.
– Då startade vi ett dansband, Benka och jag. Det blev dans för resten av 60-talet och hela 70-talet också.
Fick nog av flänget
Spelningar sex dar i veckan, på svenska stadshotell, i Norge och på Finlandsbåtar
Banden avlöste varandra och turnéerna blev månadslånga.
– Då hade jag c/o-adress hos min mor.
I slutet av 70-talet hade Benny fått nog av flänga och fara. Han började ge gitarrkurser, 34 timmar i veckan hos ABF och blev fritidsmusiker.
Ett par år in på 90-talet bildade han duo med dragspelaren Frank Eklund. Som Gamla Polare hade de eftermiddagsspelningar för seniorpublik. Sen vaknade tigrarna ur sin mångåriga slummer och började spela för nöjes skull.
Publiken får välja
1998 startade Benny firman Musik-Poolen och startade duon Asta&Benny, med sin dåvarande fru. Sexton år senare är de fortfarande arbetskamrater med ett välfyllt spelschema.
De framträder på äldreboenden, spelar gitarr och sjunger .
– Jag har gjort i ordning 10 sångböcker, med texterna till 60 låtar i varje. Sen får publiken välja vad de vill höra.
Benny har spelat och sjungit i decennier, men sällan dansat. Det har blivit ändring på det. För några år sedan fick han syn på en dansant kvinna vid en spelning på Riks-City.
Det var Britt-Marie, som numera inte bara är hans sambo utan också hans privata danslärare. Foxtrot och ”stapplande schottis”, det är så långt Benny kommit.
– Han dansar riktigt bra kan jag tala om, försäkrar Britt-Marie.
Och när Benny inte dansar, ja, då spelar han. Frågan om hur länge han ska hålla på möts av ett hjärtligt skratt.
– Det vet jag inte.