David är musiklärare på Bråviksskolan i Lindö sedan årsskiftet. Vid sidan av jobbet är han också manager åt ett antal svenska artister, bland dem Jojje Wadenius, Daniel Lindström, Edo Bumba och Emma Nordenstam.
Och så skriver han låtar. Den senaste heter ”Tänk att få vara ett barn” och är inspelad av gitarristen och producenten Jojje Wadenius med Frida Öhrn på sång. Skivomslaget har Lasse Åberg gjort. David är en kille med kontakter.
– I den här branschen behöver man kontakter. Och så har jag en enorm envishet, jag ger mig inte, säger David.
Låten hade som så många andra legat i byrålådan ett antal år när David för ett par år sedan kom på att han ville göra något med den. Han kontaktade låtskrivaren och producenten Christopher Dominique som han jobbat med förut för att höra om låten var något att gå vidare med. Det var den.
– Sedan kom den stora flyktingströmmen och gjorde texten aktuell. Men egentligen kan den tolkas vidare än så. Den handlar om att vara barn.
När låten var inspelad vände sig David till Lasse Åberg med frågan om han ville göra omslaget, de hade jobbat tillsammans tidigare. Så när skivan var klar var det en rätt kändistät produktion. Ändå gick det trögt att få någon av de tänkta organisationerna köpa låten. Men som sagt, David är inte den som ger sig.
– Jag skickade runt låten men inget hände. Men så i början av året hörde Unicef av sig och sa att de ville ha med den i sitt nyhetsbrev till sina världsföräldrar. Det var en bra dag på jobbet.
När han inte skriver låtar och jobbar med artister är det eleverna i klass 1 till 6 på Bråviksskolan som är hans jobb som musiklärare.
– Musik kan bygga upp människor på ett bra sätt. Får man utlopp för sin kreativa sida klarar man sig också bra i andra ämnen. Man kan till exempel dansa matte. Mycket av det här jobbade jag med i Falköping, där jag var kulturutvecklare med ansvar för Skapande skola och kultur i skolan innan jag kom till Norrköping, och det tar jag med mig hit.
David är uppvuxen i Nora i Västmanland. Familjen var egentligen inte musikalisk i övrigt men envisheten, den lärde han sig av sina föräldrar.
– Vill man nåt så kan man, det har jag fått lära mig. Och det har gjort det möjligt för mig att hålla på med musik på heltid, ja mer än heltid.
Under åren som butikschef för en musikaffär i Malmö träffade han Sofie, som nu är cellolärare på Kulturskolan i Norrköping. Det var hennes föräldrars hemvist i Norrköping som gjorde att paret och deras tre barn flyttade hit vid årsskiftet.
Då hade de hunnit prova på att driva en privat musikskola i Nora, vilket blev en för mastig uppgift när skolan växte och de själva fick barn. David gick 2011 vidare till ett jobb som musikskolechef och kulturutvecklare i Falköping, en tjänst han hade fram till Norrköpingsflytten.
Eller flytt och flytt. Familjen har inte hunnit flytta in än eftersom huset i Eksund inte är färdigt. Så de bor omväxlande i husvagn och hos Sofies föräldrar.
– Just nu bor vi med husvagnen i Vimmerby där äldste sonen Alfred jobbar med ”Rasmus på luffen” i Astrid Lindgrens värld. Men det ska bli jätteskönt när huset är klart. Vi har alla grejerna i magasin, musikinstrumenten och allt, säger David med en min av saknad.
Han har hunnit slås av hur mycket kultur det finns i Norrköping och hävdar att staden har potential att bli Sveriges bästa kulturstad.
– Här finns en politisk ambition att bli musikhuvudstad. För att komma dit krävs inte bara bra artister. Det behövs politiker som vill dit, tjänstemän som vill dit, och det behövs eldsjälar. Allt det där finns här.
David hoppas kunna dra sitt strå till stacken med sina kunskaper och sitt kontaktnät. Han har förresten redan planer.
– Jag kan inte berätta om det ännu. Men jag kommer delvis att ägna sommaren åt att planera in framtida produktioner i stan. Jag är sån, kan inte kan stänga av hjärnan.