Så tycker man i byggnadsvårdsbutiken Färg och måleriprodukter.
Moderna syntetiska färger är både snabbtorkande och lätta att applicera. Att måla med linoljefärg kräver mer, eftersom den måste arbetas ut över ytan och tar något dygn på sig att torka. Ändå är den typen av färger att föredra, menar man i butiken.
– Hållbarheten blir mycket längre om man använder rätt material. Linolja förenas med träet och kalkfärg förenas med kalk, säger Maria Lannerstedt som är dekorationsmålare och butiksföreståndare.
Utomhus är det särskilt avgörande vilken typ av färg man använder. Plastfärg har en tendens att släppa in fukt utan att släppa ut den igen, vilket ökar risken för fuktskador.
Inomhus går det att måla över gammal plastfärg med linoljefärg, men det är inte optimalt då det hindrar färgen från att tränga in i underlaget. Utomhus måste man däremot avlägsna den gamla färgen först, genom att värma upp den och skrapa. En yta som redan är målad med linoljefärg behöver man oftast bara tvätta och måla över.
– Hade det inte varit för linoljefärgerna så hade de riktigt gamla husen inte funnits kvar i dag, säger Ola Landström som är diplomerad fönsterhantverkare.
Även trägolv kan målas med linoljefärger, och vill man behålla träet obehandlat så går det bra att skura golvet med linoljesåpa.
Hur vet man vad som är värt att bevara?
– Om grundmaterialet är bra så är det värt det. Om det är ruttet så blir det svårt, säger Maria.
När ett föremål är tillverkat eller vilket år ett hus är byggt kan också ge ledtrådar. Ola menar att det kådrika virke som användes till och med 60-talet höll så pass bra kvalité att det oftast är värt att bevara i stället för att köpa nytt.
För att ta reda på vilket material man har att göra med finns det olika knep. Även här kan byggnads- och tillverkningsår vara relevant då man kan ta reda på vilka material som var vanliga vid den aktuella tidpunkten. Vill man veta vilken färg som använts tidigare kan man titta på hur den betett sig – om den sjunkit in i materialet eller inte. Man kan även testa att bränna en bortskrapad färgflaga – bildas en svart, illaluktande rök så är det inte linoljefärg.
I butiken arbetar även Malin Rydström som är utbildad föremålsantikvarie.
– Om man inte lär människor att det är viktigt att bevara det gamla, så kommer ingen att veta hur man gör till slut, menar hon.
Malin är länsombud för Svenska byggnadsvårdsföreningen, där man kan få kloka råd och svar på sina frågor om hur man ska gå till väga och vad man ska använda. Föreningen blir allt större, precis som andelen privatpersoner som handlar i byggnadsvårdsbutiken. Förr bestod kundkretsen mestadels av företag och hantverkare.
– Intresset för att bevara växer. Det har blivit mindre slit och släng och mer långsiktigt tänkande, säger Maria.
Varken hon eller de andra tror att det handlar om en övergående trend – byggnadsvård och återvinning är här för att stanna, och i butiken håller de kurser i både dekorationsmålning, fönsterhantverk och möbelrenovering.
– Vi vill förvalta det som är gjort med eftertanke. Det finns en skönhet i saker som har en historia, ett gammalt spröjsat fönster ger till exempel ett helt annat ljusinsläpp än ett nytt.