Den entusiastiska lektorn på Ebersteinska
Under många år som lektor vid Ebersteinska entusiasmerade hon klass efter klass med sin originella och engagerade undervisningsstil och drev sina älskade elever till förbluffande resultat i matematik och företagsekonomi.
Foto: Fredrik Jonson
Malin Augusta Hegraeus föddes den 27 augusti 1925 i Skara och är äldst i den syskonkvartett där också Måns Hegraeus, Gunilla Ryn och Birgitta Rosengren ingår. Som barn vistades hon ofta hos morföräldrarna och mostrar i Norrköping och gick till och med i skola här en termin.Hon gick ur gymnasiet som A-student, tog kammarskrivarexamen och blev civilekonom vid Handelshögskolan i Göteborg.Överraskande stickprov
Dramatiskt berättar hon om sina år som ung kammarskrivare vid tullen, då hon klängde upp på lastångare längs lejdare och gjorde stickprov på lasten, som kunde ge överraskande resultat. En dag stod hon med en konstig livsmedelsförpackning i handen. Den hade den oväntade påskriften "Uncle John’s Ashes". Då var det någon som på enklaste sätt ville få en anhörigs kvarlevor jordade i hemlandet. Denna historia berättas i dag som en vandringssägen, men Malin upplevde den i högsta grad i verkligheten.Så bytte Malin Hegraeus yrke från kammarskrivare till lärare och kom så småningom till Norrköping, där hon stannat. Störtade in
För snart femtio år sedan drogs jag in i det karismatiska fält som omgav henne. Jag arbetade min första dag på Ebersteinska skolan och kände mig alldeles tillplattad av alla slips- och kostymklädda herrar som bockade belevat.Då störtade Malin in i lärarrummet, berättade med obetalbar galghumor hur hennes bil länsats på kameror, projektorer och personliga tillhörigheter och hur det enda som återfunnits var ett skattekvitto. Det lät som om hon drabbats av något jättefestligt och jag kände omgående att på en skola med en sådan person i kollegiet skulle det gå att trivas.Malins två livsintressen vid sidan av arbetet är natur och konst. Vad hon inte vet om blomster, svampar, träd och buskar finns inte. Den oansenliga slåtterblomman är hennes favorit, men allt annat som växer vilt i markerna står också hennes hjärta nära. Det gör även sommarstugan i Rågårdsvik på västkusten, där hon och hennes syskon tillbringade barndomssomrarna. Den övertog hon som vuxen och fortsatte att leva sitt sommarliv där.Fångad av konsten
Konsten fyller lika stor plats som naturen i Malin Hegraeus liv. Uppvuxen i en konstintresserad familj och med en farbror som var konstnär blev hon tidigt fångad av färg och form. Som vuxen tog hon akademiska betyg i konstvetenskap och bekantade sig med originalkonst på all världens museer. Här som beträffande allt annat gick hon in med ohämmat engagemang. Jag minns en dag på Centre Georges Pompidou i Paris 1979, där vi hastat runt timme efter timme på utställningen Paris - Moskou, där modernismens skatter från Moskva äntligen blev tillgängliga i väst. Plötsligt stannade Malin vid en papperskorg, tog av sig ena skon och tömde något i korgen. "Vad var det?" frågade jag. "Blod!" svarade Malin.Förfärad såg jag att hela hennes häl var skinnflådd, men tro inte det hindrade henne från att fortsätta till målningar hon gärna ville.Sådan är Malin: Intensiv! Och totalt engagerad! Det hon gett sina vänner och andra som hamnat i hennes kraftfält går inte att sätta ord på.
Vänporträttet
Inger Dahlman skriver om Malin Hegraeus som fyller 85 år i dag.
Så jobbar vi med nyheter