Ännu för några dagar sedan kunde jag ta mig ett uppfriskande dopp i havet, med ett svanpar som åskådare. Över mig välvde sig en djupblå himmel med stackmoln i sakta vandring.
Svalorna har tyvärr redan gett sig i väg, men på vägen hem trippade en sädesärla som dröjt sig kvar. Jag passerade trädgårdar som prunkade i alla färger. Höga solrosor reste sig stolt över rabatter med dahlior, astrar och krysantemer. Grönsaker till middagsbordet väntade på att skördas och fruktträden dignade av plommon, päron och äpplen. Snart vankas på många bord äppelkaka med vaniljsås. Och vilka klingande namn står inte att finna i det rika sortimentet av denna Edens frukt; Gravensteiner, Himmelstalund, Astrakan, Transparent Blanche - för att inte tala om paradisäpplen! I sin dikt Hemmet längtar Verner von Heidenstam efter rosenhäger, en av våra äldsta sorter med sitt röda skal och en smak som är både syrlig och söt. Ni minns väl orden: Jag längtar hem till skogen./ Där finns en stig i gräset, där står ett hus på näset. /Var plockas under träden så stora rosenhäger? När detta skrives är det skärpa i vinden och tröjväder. Ett och annat gult löv syns i träden och flera tecken varslar om kommande tider. Och idag, när molnen hänger låga, är det skönt att krypa inomhus, mörkret har kommit tidigt. Vi tänder lampan, läser, spelar musik och känner den sköna hemkänsla som på nytt för tankarna till Heidenstam och de rader som avslutar Hemmet: Ett hem - Det är det fästet/ vi rest med murar trygga/ vår egen värld den enda/ vi mitt i världen bygga. Och vi minns Per Myrberg när han sjunger de magiska orden: Minns i november den ljuva september/den tid då äpplet faller moget/grå är november men ljus är september...Den tid då äpplet faller moget
Jag tycker om september. Den är både en varm famn av sommar att vila i och en rik fruktkorg att smaka på.
Så jobbar vi med nyheter