"Nej, jag vill inte fylla 60 år". Så började ett brev som kom till familjeredaktionen. Avsändare var Leif Orvar. Han skrev att han hade svårt att bestämma sig.
"Ska jag smita i väg och säga "all eventuell uppvaktning undanbedes"? fortsatte brevet:
"Eller ska jag ha stor fest med rockband och ståhej som när jag fyllde 50 - nej, inte det heller, suck. Jag vill ju inte bli äldre och varför då manifestera det med en födelsedagsfest? Det är ju så mycket jag vill göra och tiden bara rinner i väg, hur ska man hinna med allt?"
Under jorden
Vem visste svaret bättre än han själv? Han bestämde sig för två saker. För det första - upprätta en lista på "saker att göra innan jag trillar av pinn". För det andra - bjuda in till Öppet hus på sin födelsedag.
Vi möts i strålande solsken, men skyndar oss att gå under jorden. Där ligger ett rymligt garage
med plats för soffgrupp, skivspelare och tre motorcyklar, två stora och en liten.
På insidan av den svartmålade dörren med sitter en affisch från Harley Davidson med uppmaningen "Blicka framåt men skynda dig, för framtiden är snart här!"
Leif Orvar kunde inte ha sagt det bättre själv. För tio år sedan var han med
i NT. Då skulle han fylla 50 och rubriken löd Full rulle för företagaren Leif Orvar. Den rubriken har täckning också i dag.
Bättre än Losec
I juni 2002 var han en fastighetsmäklare med kontoret hemma i Lindövillan. I juni 2012 har han en agentur för fönsterförsäljning och en bostadsrätt mitt i stan. Då bodde hans båda döttrar hemma, i dag har de flyttat.
I juni 2002 var han särbo med Britta, som han träffat ett par år tidigare. I juni 2012 är hon hans hustru, efter ha varit hans sambo de två senaste åren.
- En helg i höstas hade jag bjudit henne till Toftaholms herrgård utanför Växjö. Plötsligt friar hon vid middagen, "Leif, jag vill gärna att vi gifter oss, vill du det?"
- Det gick inte att tacka nej till en så fantastisk kvinna, försäkrar den äkta mannen. Vi gifte oss i rådhuset den 26 november.
De delar numera inte bara hem och bostad utan också ett gemensamt intresse. Vid sidan om Leifs välputsade Harley Davidson Street Rod står en minst lika skinande Harley Davidson, den är Brittas.
Leif var 16 när han tog körkort för motorcykel. Vid det här laget är han inne på sin sjunde-åttonde tvåhjuling.
- Motorcykel är bättre än Losec, småskrattar han.
Han har jagat mot framtiden, så långt bort som möjligt från barndomens kvarter.
- Inget finns kvar och det är bra det. Det var fruktansvärda miljöer, kallt, fuktigt, ingen centralvärme, bara kallvatten inne, dass på gården och råttor
i vedboden.
- Jag är uppvuxen i det "fashionabla Frisco" lägger han till med en ironisk grimas.
Ingen idyll
Det var så det gamla Fredriksdal kallades, kvarteren på andra sidan järnvägen. Där bodde de, mamma, två år äldre brodern Jan och lillebror Leif i ett rum och kök på Verkstadsgatan 52.
- Det var ingen idyll. Brorsan och jag låg i en kökssoffa och slogs när vi skulle sova.
Föräldrarna var gifta när Leif föddes, men bara några månader senare försvann pappan ur hans liv. I veckorna bodde Leif hos morföräldrarna i Karlshov och började i de baracker som hade namnet Slåtterängsskolan (där Eneby centrum ligger i dag).
- Sen gifte morsan om sig och vi flyttade ut på landet. Jag gick i Vistinge skola innan vi flyttade till Ringarum.
Leif säger att han bestämde sig tidigt.
- Jag ville läsa vidare. Jag skulle bort från det jag var uppväxt med. Jag har alltid varit målinriktad och vill mycket.
Han gick handelslinjen på realskolan i Söderköping och 17 år gammal fick han jobb på kontoret hos byggnadsbolaget Diös
i Oxelösund.
- De var verkligen uppmuntrande. Som 18-åring fick jag gå en verkmästarkurs. Det var då jag bestämde mig för att bli byggnadsingenjör.
Stjärnor och streck
Det blev 2,5 års intensiva studier på det tekniska vuxengymnasiet i Katrineholm, toppat med högre studier i ekonomi och
juridik, med ett avbrott för militärtjänstgöring vid kadettskolan på Ing1 i Södertälje.
- Jag kunde ha gjort ett annat val, jag kunde ha varit pensionerad officer vid det här laget, konstaterar han med ett snett leende. Men hierarkin som pryds av stjärnor och streck var inte min grej.
Nytt vägskäl
Det gäller att våga gå sin egen väg. Precis så kände han många år senare, när han värvats till Åkerlund & Rausing.
- Jag vantrivdes något fruktansvärt, det stämde bara inte. Då bestämde jag mig för att starta eget och började sälja plåt från Italien.
Han hann med att sälja Götenehus också innan han utbildade sig till fastighetsmäklare och snart nog blev känd som han som kom till visningar på motorcykel.
Det rullade på bra i tolv års tid, men hösten 2008 kom han till ett nytt vägskäl. Han såg en annons i NT och kände direkt att den var skriven för honom.
- På den vägen är det nu.
Det innebär att han är återförsäljare av Mockfjärdsfönster, med tre anställda, visningsbutik vid Ljuratorget och ett gott samarbete med en montagefirma. Leif snittar nog på 50-60 arbetstimmar i veckan.
- Det är tur att det är roligt. Jag stortrivs.
Samtidigt finns det annat han längtar till.
- Jag har lite svårt att varva ner, då är det bra att åka bort, stänga av mobilen. Tänk att hyra en stuga vid en sjö och bara sitta där och tomglo.