Det var Gert och Ewa Lundblad, som knappt vek en tum från varandra. Som bestämt sig för att leva ett långt liv tillsammans. Och så var det paret i lägenheten bredvid, Monica och Leif Andersson, som var varandras hörnstenar och som skulle bli gamla ihop. Men livet ville annorlunda. Leif drabbades av tjocktarmscancer och i mars 2016 blev Monica änka. Tre år senare vändes även Gerts liv upp och ned. Ewa avled hastigt i januari 2019.
Nu, några år senare ses vi på 69-årige Gerts balkong. Han har nära till skrattet och skämten levereras på löpande band. Ögon är fyllda av värme och glädje och alla som sett filmen "Grabben i graven bredvid" kan relatera till denna solskenshistoria som vi skulle kunna kalla "Grabben i lyan bredvid". För just så var det. Numera finns 76-åriga Monica vid Gerts sida – han på balkongen bredvid. Och han finns hos henne.
– Ja, det är rätt fantastiskt, att det kunde bli så här, säger Gert och vänder blicken mot Monica som slagit sig ner vid kaffebordet.
Hon svarar med ett leende och lägger sina händer på hans.
Men vägen hit var ju inte som att åka räkmacka, låter de förstå. För sorgen stänger av mycket av det som sker runtomkring. Känslorna blir liksom avtrubbade, även om Gert tidigt letade sig utanför lägenhetens väggar. Han gick med i VIMIL, föreningen "Vi som mist någon mitt livet".
– Jag klarade inte av ensamheten, är hans förklaring.
Föreningen gav honom ljusglimtar i tillvaron. Han lärde sig att inte fastna i sorgen men ändå vara kvar i saknaden. Och det återkommer han till flera gånger.
– För mig är minnena av Ewa fortfarande viktiga att bevara, utvecklar han, och menar även de fysiska. Han har svårt att flytta på hennes kläder från garderoben. Någon gång framöver, när han känner sig mogen, tror han att det ändå kommer att ske, men han tar det i sin takt.
– Vi var väldigt tajta, Ewa och jag. Jag sa alltid: "Nu får du lite egentid, för nu går jag ner med soporna" tillägger han med ett stort skratt.
Monica skrattar också. Men är det någon som förstår honom är det ju hon. Hon och Leif fick 50 år tillsammans och han finns med i hennes liv genom flera foton i hemmet.
– Men för mig var det nog lite annorlunda. Vi var förberedda på Leifs bortgång. Vi hann också att prata om det. Han sa alltid att han ville att jag skulle gå vidare i livet, säger Monica.
För henne innebar det till en början att hon fortsatte att ge sig i väg på golfresor, ett gemensamt intresse de haft. Vid sidan hade Monica också sina väninnor.
– Jag hade verkligen inte en tanke på att jag skulle träffa någon ny man, men när jag kom hem från mina resor kändes det alltid jobbigt. Det var så tomt, säger hon.
Men än en gång ville livet annorlunda. Nu i en betydligt bättre riktning. För där på balkongen stod så ordföranden i bostadsrättsföreningen, Gert och så sekreteraren Monica, och småpratade. Ville Monica möjligen följa med till Tullgarns slott och lyssna på Benny Anderssons orkester?
– Det ville jag ju, jag tycker också om dem, säger Monica, som även tackade ja till Gerts förlag att följa med ut till hans sommarstuga och plocka blåbär och äta äggmacka ute i skogen.
– Då var vi bara vänner, förtydligar Gert.
Skogslutflykterna utvidgades till dagar på golfbanan, efter att Gert fått frågan av Monica om han ville hänga med.
– Jag som hade gjort några slag för väldigt länge sedan testade på nytt och sen var jag fast, säger han och skrattar.
Och en resehandbok på ett bord inne i lägenheten skvallrar om en kommande golfresa till Portugal med Monica. En av flera golfresor de gjort sedan de blev ett par.
Ja, när var det egentligen de blev ett par?, funderar de på och kommer fram till att pandemin hade en stor roll i det.
– Vi hade ju inte så mycket att göra mer än att umgås. Så vi gick tipspromenader och spelade luffarschack, säger Gert, och Monica fortsätter:
– Och när man inte skulle ge sig ut så mycket satte vi oss ihop och handlade mat på nätet. Sen kom vi på att vi kanske inte behövde äta var och en för sig.
De bestämde sig också för att spendera julen 2019 ihop. Och när Gert var tvungen att operera nacken fanns Monica där för att hjälpa till i hans vardag.
Så kommer de fram till att det nog var midsommarafton 2021, som de blev ett par. De berättar om resan till Vildmarkvägen i norra Jämtland, som Gert alltid velat åka. Det blev även en tur till Jokkmokk.
– Där och då bestämde vi nog att vi skulle bli ett par, vi hade ju så många gemensamma intressen också, säger Gert
– Ja, och att resa ihop är ett bra sätt att se om man trivs ihop, tillägger Monica.
Men för Gert var det ändå lite knepigt till en början. Att släppa in en ny kvinna i det liv som Ewa och han skapat.
– Det handlar inte om dåligt samvete. Tvärtom, jag tycker verkligen att man ska våga ge sig ut. Det som har hänt kan man inte göra någonting åt. Och jag hatar att vara själv. Det var nog minnena som blev så starka, säger han.
Monica funderar på om det kanske var enklare för henne eftersom hon visste att Leif hade en önskan om att hon skulle gå vidare.
– Och våra barn är så glada över att jag träffat Gert. De känner att de inte behöver oroa sig för mig, tillägger Monica.
Gert har fått samma gensvar från sina barn.
Men paret Lundblad/Andersson tänker inte flytta ihop än. Möjligen slå hål i väggen mellan lägenheterna, skrattar de.
– Vi ses varje dag ändå, flera gånger om dagen. Vi äter all mat ihop, har "all inclusive", fortsätter Gert med ett skratt.
– Så delar vi mjölkpaket, tar min mjölk slut går jag över till Gert och tvärtom, säger Monica.
Och när det blir för jobbigt att gå ut ur huset för att ta sig in i den andra portuppgången, när det ska ses, tar de genvägen via vinden.
– Det är smidigt, konstaterar Gert.
Så pekar han ner på mot en parkeringsplats och säger:
– Bilen som står där har vi köpt ihop. Varför stå med dubbla kostnader när vi ändå alltid åker ihop? Provturen gick tur och retur Gardasjön.
Så får Monica och Gert frågan om de tvingats ge avkall på något i sina liv för att få det gemensamma att fungera. Svaret blir ett gemensamt nej.
– Tvärtom, jag har fått så många fler vänner genom Monica och vi har fått gemensamma vänner genom golfen, säger Gert.
Monica sitter tyst. Sedan säger hon:
– Så konstigt allt är, om inte pandemin kommit hade jag kanske inte suttit här.