Visst har du sett dem - några av alla dessa expertprogram. Med dagens tv-utbud kan du, slött liggandes i din soffa, bli expert på det mesta, från barnuppfostran till husrenovering. Jag älskar att i teorin kunna bygga vad som helst, storstäda ett hus på en eftermiddag och slänga ihop en strålande gourmetmiddag på en halvtimma. Mitt absoluta favoritprogram i denna genre var länge Mannen som talar med hundar, där Cesar Millan gjorde mig till en lysande hundförare utan att behöva ha någon som helst kontakt med hans ofta ilskna bestar.
Så en sen kväll i vintras fick jag plötsligt möjligheten att omsätta all denna teoretiska hundkunskap i praktiken.
Jag var på väg hem från en körrepetition. Lindö låg öde i mörkret, sånär som på en stor grå hund som plötsligt satt där ensam i en gatukorsning, bara några meter framför bilen. Jag såg mig om efter husse eller matte. Gatorna låg tomma.
En hund borde inte löpa ensam på gatorna vid den här tiden på dygnet. Jag kände att det var min plikt och försöka fånga in den.
Cesar Millans ord "lugn och bestämd" ekade i mitt huvud. Jag såg för mitt inre, hur jag gick ut och tog kommandot över hunden med min nästan överjordiskt lugna och bestämda attityd. Men innan jag hann skrida till handling reste sig hunden upp och försvann som en blixt längs villagatan.
Jag rullade långsamt, och faktiskt ganska lättad, tryggt efter i min bil.
Långt in på tvärgatan såg jag hunden. Den hade stannat till vid en soptunna och vände sig om, som för att kolla att jag var med. Så var den borta igen på några sekunder.
Jag var förbryllad. Maken till snabb hund hade jag faktiskt aldrig sett. Och ingen husse eller matte fanns i sikte någonstans. Den hunden får varken de eller jag någonsin fatt i, tänkte jag och gav upp min tappra jakt.
Någon dag senare berättade jag om hunden för några kollegor.
- Det var inte vargen du tänkte plocka in i bilen då? Den som har synts häromkring, flinande de.
Hmm, visst var den stor och snabb och grå och långbent och ensam och...
Ett samtal till länsstyrelsens vargexpert, och några mejlade bilder på tassavtrycken vid soptunnan, senare, kom utlåtandet: "Kan mycket väl ha varit en varg."
Tittar inte på Mannen som talar med hundar längre. Är nog inget för mig. Ska ägna semestern åt att bygga en rejäl kåk i stället. Hur var det nu Martin Timell sa att man gjorde?