Så kom till slut upplösningen av det skakande dramat. Bach låter oss i sin Matteuspassion följa skeendet i toner och gestaltar gripande de olika rollerna. Själv upplever jag starkast de sköna koralerna, där kören liksom tolkar mänsklighetens, det vill säga vår egen, sorg och medlidande.
Men påsken, som vi nyligen fått uppleva som solig och blåsig, är också fest och glädje. Påskliljor delas ut, ägg målas för att få sin centrala plats på den välfyllda buffén och ett antal påskpussar delas ut, till höger och vänster.
Utanför fönstret ser vi en påskhare gona sig i solskenet. Den har sällskap av björktrastar och till och med nyanlända sädesärlor. När vi går ut i skogen upptäcker vi årets första vitsippor i en skreva, ännu klena och med små skaft, men resande sina vita kronblad som en hyllning till våren.
Och det är bara ett par veckor kvar till dess vi ska sjunga in våren vid eldarna! Men ännu är det "den väldiga väntans tid före lövningstiden", som Karin Boye kallade den. Det är den tid då björkarna har ett violett skimmer över sig, ett skimmer så betagande vackert.
"April, april, din dumma sill, jag kan lura dig, vart jag vill!" Ja, det gamla rimmet hörde jag redan som skolgosse. Blev du lurad? Själv blev jag utsatt för diverse försök, men jag klarade mig.
Däremot tyckte jag att jag upplevde ett rejält aprilskämt på annandag påsk när jag vaknade med en vinterbild utanför fönstret. Ett vitt snötäcke låg över landskapet.
Ja, aprilväder blev det verkligen. Månaden är nyckfull som en kvinna, men det vågar man kanske inte säga nuförtiden! Emellertid tycker denne lyriske kåsör att det är just detta som är hennes charm...