Påsk i Chile är inte som påsk i Sverige. Visst, var och varannan butik är överlastad med påskpynt, kaniner och godis, men av andra slag. Här finns inga stora ägg i papp att fylla med färgglatt lösgodis. Ni vet; sura nappar, romerska bågar, salta fiskar, vingummin, lotusbilar...
Här är det chokladägg rakt av. Chokladägg som är omotiverat dyra, insvepta i onödigt mycket cellofan och folie och som är tomma inuti. De erbjuder bara ett tunt chokladskal av njutning. När jag skriver det här har dock påskveckan precis börjat och jag hyser enorma förhoppningar om att brevbäraren ska knacka på när som helst med ett stort svenskt påskägg fyllt med lösgodis under armen. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Även om det svenska godisägget är det jag allra helst vill införa i den chilenska påsktraditionen så är sötsakerna så klart inte det enda som är annorlunda här. De religiösa inslagen är till exempel fler än i Sverige.
I Chile är majoriteten katoliker så det blir en hel del glimtar från påvens högkvarter på tv och gudstjänsterna, som under denna vecka utförs dagligdags, lockar fler än vanligt. Enligt seden ska man inte äta rött kött under påskveckan, och inte heller kyckling varför priset på fisk vanligtvis fördubblas.
Inför själva påskhelgen slår det aldrig fel att tv-nyheterna gör ett eller annat reportage från en fiskmarknad där runda tanter beklagar sig över de höga fiskpriserna och det urplockade sortimentet.
Köttstoppet har med Jesu lidande att göra och syftar till eftertanke och reflektion. Förhoppningen är att om människorna först mår lite dåligt så förstår de sedan hur bra de egentligen har det. Man ska praktisera avhållsamhet och inte resa på semester eller ha annat skoj för sig.
Men här, precis som i Sverige, har traditionerna suddats ut med tiden och många passar numera på att resa bort över påsk och var och varannan krog marknadsför den där extra partykvällen som den röda fredagen medför.
Kvar blir i princip fisktraditionen. Som inte heller den medför speciellt mycket lidande i ett land med närmare 400 mil kust och ett överdåd av läckra fisk- och skaldjursrätter.
På påskafton letar barnen (och förhoppningsvis jag) efter påskkaninens chokladägg och kanske intas en festlig middag med familjen. Själv planerar jag att jobba lite under de röda dagarna, fast bara måttligt så klart, grilla fisk och machas (ett slags skaldjur) med vitt vin och parmesanost på vår härliga balkong och umgås med vänner.
Men oj! Nu knackar det på min dörr! Herre, hör min påskäggsbön!