Arne Svensson, Blinnestadlund, Tåby, avled den 20 januari i en ålder av 89 år. Den 25 maj skulle han ha fyllt 90 år.
Arne Svensson omkom i sviterna efter den kraftiga brand som utbröt i hans bostad på förmiddagen måndagen den 20 januari. Huset eldhärjades kraftigt och Arne Svensson hittades allvarligt skadad. Han fördes med ambulans till Vrinnevisjukhuset, där det konstaterades att skadorna var livshotande. Senare under måndagen avled han.
Dödsolyckan skildrades i en artikel i NT den 21 januari, där det också stod att polisen misstänkte att branden startat i pannrummet och ett intilliggande vedförråd. Några brottsmisstankar fanns inte. (NT)
*
Med sorg i våra hjärtan mottog vi beskedet att allas vår vän Arne ”Mulle” Svensson tragiskt avled i sviterna efter den eldsvåda som drabbade honom och den lilla stuga som var hans hem.
1948 köpte han sitt Blinnestadlund med två små hus, där hans föräldrar bosatte sig i det ena och han i det andra. Arne åt alla sina måltider inne hos föräldrarna och efter att de gått bort fortsatte Arne på samma sätt, han åt sina måltider i det ena huset och sov i det andra.
Arne arbetade vid Ragnar Anderssons Åkeri i Tåby, en stor arbetsplats i trakten. Där körde han mjöl. Där arbetade också Birgittas pappa, med att köra grus och mjölk.
Arne var en snäll, mysig man som bodde ensam i skogen i sin lilla stuga. Precis som tomten. Så var han också ”vår egen tomte”.
Det var arbetskamraterna på åkeriet som tyckte att det skulle passa utmärkt om Arne kom och tomtade hemma hos alla chaufförernas familjer. Och så blev det. Han fick börja tomta redan på förmiddagen och hålla på till sena kvällen, för att hinna med alla hembesök.
Tomtandet avslutades med att han åt julmat på åkeriet. Själv fick han också julklappar, förstås. Det var ofta i form av julmat, chokladaskar, flaskor med glögg och kassetter med dragspelsmusik.
Arne var själv dragspelare och älskade dragspelsmusik. Gick han på fest hade han dragspelet med sig och drog en vals. Tillsammans med vänner åkte han på spelmansstämmor och ordnade sin övernattning genom att sova i bilen.
Fiske var ett annat av hans intressen och sin ved, den högg han själv, han högg så det räckte för hela året.
Och så fortsatte han att tomta, för generation efter generation. Med sina rosenröda kinder behövde han ingen tomtemask. Klädd i röd luva, grå väst och kängor var han tomten, precis som den han var.
I vår familj kom han på besök varje julafton i 60 år och tre generationer fick möta jultomten. Inför varje jul när vi ringde och undrade om han kunde komma svarade han alltid på samma sätt: ”bare det inte blir yrvä’r så kommer jag.”
Nu kommer inte tomten från skogen till oss mer. Men i våra minnen lever tomten Arne vidare.