Ett val av största vikt

"Hej señora, hur länge har ni köat för att få rösta?" "En och en halv timme ungefär. Det är varmt, men det går bra.""Och din hund, har du haft den i famnen hela tiden?""Haha, ja, det har jag.""Vad heter den?""Kiko.""Han ser väldigt törstig ut. Hallå! Kan vi få lite vatten till hunden här?!"Under rapporteringen från valvakan i den första val-
omgången i december fick tv-tittarna inte bara följa Chiles presidentkandidater till valurnorna, vi fick även träffa hundar och mattar i valkön. Handikappade som hänvisats till fel vallokal, gamlingar som svimmat i värmen och väntan och gubbar som fastnat i en vallokals hiss. Vi fick också ta del av informationen om presidentkandidaternas kroppsvikt före kampanjen jämfört med på valdagen. Det är dock inte alla dessa spännande händelser som får chilenarna att gå upp i ottan på valdagen och sedan köa i timtal till valurnorna. Det är risken att få böter. Har du en gång skrivit in dig i den chilenska röstlängden, måste du rösta enligt lag. Röstar du inte får du böter. Just därför struntar många i att skriva in sig. De menar att det medföljande rösttvånget är odemokratiskt. Andra skriver inte in sig eftersom de inte tror på landets politiker. Inför det här presidentvalet var ungefär hälften av chilenarna inskrivna. Det är denna hälft som den 17 januari ska välja mellan den socialistiske ex-presidenten Eduardo Frei och den konservative multimiljonären Sebastian Piñera. Men var står egentligen de två kandidaterna politiskt? Vad vill de med Chile? Trots att jag följt debatten ganska noga inför valet känner jag mig osäker. Jag tycker att kritiken och granskningen lyst med sin frånvaro. Politikerna har mest ägnat sig åt att smutskasta varandra och de få kritiska frågor som ställts har de lätt smitit ifrån. Det enda jag tycker att jag vet är hur deras slogans låtit på radio, vilka skådisar de värvat till kampanjerna på tv och hur deras poser sett ut på de miljontals plakat och affischer som dränkt hela Chiles offentliga rum.Tidningen The Clinic publicerade för en tid sedan en 44 punkter lång lista på saker som inte tagits upp i valdebatten. Abortfrågan, maxlön och minimilön, sexualundervisning i skolan, kärnvapen och rättigheterna till vatten hörde till några av de odebatterade ämnena. Väljarna har fått nöja sig med en flåsande Kiko. Och presidentkandidaternas matchvikt. Och nu är det bara två veckor kvar till val. "Hallå! Kan jag få lite vatten, tack!"