Vi beger oss till Saltängen och kliver in på Lindéns Bilelservice för att träffa Roland Lindén. Han sitter vid telefonen och pratar med en kund.
Sonen Tommy står böjd över motorrummet på en bil och försöker komma åt dieselvärmaren. Verkstaden är ganska liten. Ytterligare en bil får plats alldeles bakom Rolands stol, det är en av Postens små gula elbilar.
För Tommy är det ovant att höra sin pappa kallas för sitt riktiga namn. Alla säger ju "Rolle".
- Ja, det säger jag om mig själv också, tillägger Rolle.
Mycket elektronik
På hyllorna i verkstaden står motordelar och elkomponenter av olika slag. Generatorer och startmotorer är det särskilt gott om eftersom de hör till de vanligaste reparationsobjekten här.
Dagens moderna bilar rymmer mycket elektronik, vilket betyder mycket som kan gå sönder. Vilket betyder jobb för Rolle och familjen.
- Det är så mycket lull-lull i bilar i dag. El styr mer och mer funktioner, även krockkudden fungerar tack vare elektrisk ström, säger han.
Inga av de här grejerna mår bra av vägsalt. Rolle säger utan omsvep att det är saltet familjen lever av. Annars skulle de inte få tillnärmelsevis så mycket jobb som de nu får.
Lite lever de kanske på sitt rykte också. Firman har funnits sedan 1969 då Rolles pappa Lennart startade sin verkstad hemma i huset i Smedby. Rolle växte bokstavligen upp i företaget och började tidigt hjälpa sin far.
- Jag renoverade generatorer så fort jag orkade skruva isär dem. Då var jag väl elva eller tolv år. Och sen blev det ju moped och trimning och hela den biten, säger Rolle med ett leende.
I 20-årsåldern började han jobba på allvar och nu har han 30 år bakom sig i familjeföretaget. När hans far drog sig tillbaka övertog Rolle firman som nu drivs av honom, hustrun Lena och 29-årige sonen Tommy, som jobbat här i 10 år nu.
Att arbeta så tätt ihop med sin familj är lite speciellt. Tommy hälsar kanske inte på sina föräldrar på helgerna lika mycket som han annars skulle ha gjort, de träffas ju jämt ändå.
Frun administrerar
- Man kanske också tror att Lena och jag sliter på varandra, men vi har varit ihop sedan 1983 och lärt oss varandra bra vid det här laget, säger Rolle.
Lena sköter administrationen hemma från huset vid Ensjön. Här i verkstaden på Saltängen finns inte plats för kontor. Inte för fikarum eller dusch heller, men Rolle är inte så pigg på att skaffa något större eller investera i en utbyggnad.
- Det är trångt, men hyran är bra. Sedan vet man ju inte hur det blir framöver här i området, säger han och nickar mot en karta som sitter på väggen.
Den visar kommunens framtida planer för Saltängen. Där finns inte Lindéns verkstad med alls. Inga andra byggnader i området heller. De ska rivas och ge plats för bostäder. Men Rolle hinner kanske bli pensionär innan dess, det hoppas han i alla fall själv.
Jobbet är livet
Fast ett framtida pensionärsliv är svårt att föreställa sig, liksom att tanken att sadla om och jobba med något annat.
- Jag har aldrig funderat allvarligt på att göra något annat. Vad skulle det vara? Klart man kan fråga sig vad man gör med livet. Man är hemma vid sex på kvällen, sen är det lite pappersjobb och klockan sju på morgonen är man här igen. Men det är ju vårt liv, att jobba och slita.
Och han trivs med det. Bara en sådan sak som att han knappt kan köra en sväng med firmabussen utan att folk vinkar. Han känner väldigt mycket folk genom jobbet och många känner igen firman ända sedan pappa Lennarts tid. Rolle måste medge att han inte har full koll på alla som vinkar.
Men livet är inte bara jobb, inte ens för Rolle Lindén. Han och Lena reser mycket, och särskilt gärna reser de till Karibien. Just i dag landar de på Jamaica, för att fira Rolles 50-årsdag.
Han älskar sol och värme. Men vardagarna på jobbet är inte heller fy skam.
- Jag tycker om att vara utomhus och går gärna ut på gården utanför verkstaden och skruvar och mekar om jag kan. Särskilt framåt våren är det härligt med solen och allt fågelkvitter.