Carl-Axel Dahlgren, Östra Husby, avled den 31 januari i en ålder av 93 år. Närstående är sonen Bo, barnbarn och barnbarnsbarn.
*
Carl-Axel Dahlgren har gått ur tiden. Han föddes och växte upp på gården Bäckaskog i Östra Eds socken. Till Vikbolandet kom Carl-Axel tillsammans med sin familj 1945, då han tillträdde som arrendator på Ugglö, som då ingick i Broxviks fideikommiss.
Nio år senare blev han arrendator på huvudgården Broxvik, där familjen också bosatte sig. Carl-Axel drev lantbruket på Broxvik ända till 1991.
Carl-Axel hade många intressen och var engagerad i mycket. Här vill jag nu fokusera på hans stora insatser för Östkinds hembygdsförening. Carl-Axel valdes in i styrelsen 1986 och tog på sig det arbetskrävande uppdraget som kassör, vilket han fortsatte med till 2003.
Han satt sedan kvar
i styrelsen till 2007, då han avgick vid årsmötet, som samtidigt utsåg
honom till hedersledamot.
Ett av Carl-Axels stora intressen gällde de fasta fornlämningarna på Vikbolandet. Han tyckte mycket om att gå ute i terrängen och studera dessa. Vikbolandet har tusentals fornlämningar och det är nog inte många platser med sådana som Carl-Axel inte besökt.
Åtskilliga, tidigare okända fornlämningar, upptäcktes i samband med vandringarna tack vare Carl-Axels stora iakttagelseförmåga. De är nu registrerade och skyddade enligt lag.
Carl-Axel lade även ned mycket tid på arkivstudier och uppdagade därigenom intressant vikbolandshistoria från senare århundraden. Under många år var han också ledamot i styrelsen för Vikbolandets arkiv- och historieförening.
Carl-Axel skaffade sig tidigt en dator, som han ofta skrev på. Han producerade en mängd skrivet material. Östkinds hembygdsförening har nu
i sitt förråd åtskilliga historiska skrifter om Vikbolandet, som kommit till helt och hållet genom Carl-Axels förtjänst.
Ett exempel på ett stort sådant arbete gäller Vikbolandets fasta fornlämningar, som Carl-Axel
i sin sammanställning redovisar gårdsvis.
Carl-Axel var alltid mycket tjänstvillig. Han hade en enastående förmåga att utnyttja tiden effektivt. Trots att han hade så många järn i elden, hade han för det mesta tid och var beredd att ställa upp, när man bad om hjälp. Carl-Axel var en problemlösare, som hela tiden såg möjligheter.
Han såg ljust på tillvaron och talade ofta om hur bra han mådde. Det är en stor förmån att ha haft honom som medarbetare.
Vi känner nu stor tacksamhet för allt som Carl-Axel gjort för Östkinds hembygdsförening.