Håkan är reparatör på Göta kanalbolag och kanalentusiast sedan barndomen. Finns det något han inte känner till om Göta kanal? Kan han exempelvis namnet på varje sluss?
Dum fråga.
– Ja visst, och höjdskillnader och allt det där, men vad många inte vet är att alla slussar har sina egna dopnamn. Mems sluss heter Bengt Erland Franc-Sparre, det var han som efterträdde Baltzar von Platen i kanalbolaget. När kanalen var färdigbyggd 1832 döptes varje sluss av kung Karl den fjortonde Johan, säger Håkan.
Och berättelsen fortsätter av bara farten. På morgonen den 26 september det året kom det kungliga följet med häst och vagn från Norrköping för att kliva på båten i Snöveltorp och därifrån åka kanalen ner till Mem och invigningen.
Håkan pekar på vardagsrumsväggen hemma på Ånestadsgatan i Norrköping. Där hänger en tavla som föreställer just den båten. Väggen är förresten full med tavlor med motiv från Göta kanal, plus inramade aktiebrev som kanalbolaget utfärdade under invigningsåret. Han fick dem i present av sin arbetsgivare när han fyllde 50.
I alla fall. När kungen fick höra att han måste passera tolv slussar valde han att i stället fortsätta med häst och vagn till Söderköping och kliva på båten där. På vägen döpte han varje sluss.
I Mem hölls en stor invigning av hela Göta kanal, berättar Håkan. Det hamnmagasin som finns kvar än i dag byggdes speciellt för invigningen och var vid tillfället insvept i vit lakansväv för att likna ett palats, åtminstone lite.
– Många var inbjudna och flera ramlade i kanalen. Det sägs att en av dem var en präst som hette Bååth. Han ska ha ropat på hjälp och hojtat sitt namn. Då ropade någon tillbaka: ”Är det nån vidare båt ska den väl flyta också!”.
Håkans stora intresse för Göta kanal går så långt tillbaka han kan minnas, till treårsåldern då familjen bodde på Ågatan i Söderköping. Håkan fick följa med farfar som jobbade åt kanalbolaget och sova över i slussbostaden vid Tegelbruket.
Så snart han var stor nog att gå hemifrån själv gick han bort till kanalen i Söderköping och följde slussningen.
– Jag var tio år när jag började hjälpa slussvaktaren med den handdrivna veven som användes på den tiden. Han blev som en extra familjemedlem för mig, och bjöd ofta på både lunch och middag. Och ibland när han var ledig skötte jag slussen själv. Det hade nog inte varit tillåtet i dag, skrattar Håkan.
Han fick så småningom återkommande sommarjobb på Göta kanalbolag, men efter gymnasiet tyckte han att han borde hitta ”ett riktigt jobb”.
– Det var ju bara ett säsongsjobb och jag trodde inte det var en framtid jag kunde satsa på.
Men det var det. Efter lumpen fick han erbjudande om vinterjobb som reparatör i bolaget, och sedan har det rullat på. När han fick en tjänst med placering i Söderköping 1987 flyttade han och familjen från Motala till Norrköping. Han hade träffat Sylvia 1978 och de har nu varit gifta i 38 år och har fyra vuxna barn.
Numera pendlar Håkan till jobbet i verkstaden vid Bergs slussar norr om Linköping. Oftast i alla fall. Just den här dagen har han varit mellan Söderköping och Mem där bolaget förstärker kanalbanken.
Decennierna som kanalreparatör har på intet sätt minskat Håkans entusiasm inför allt som har med Göta kanal att göra. Redan som barn började han samla på böcker och broschyrer i ämnet och det där har bara fortsatt genom åren.
Hemma har han nu vad som måste betecknas som ett mindre arkiv över kanalen och dess historia. Han visar in i arbetsrummet på övervåningen. I datorn har han katalogiserat allt som står uppställt på hyllorna i rummet, och det är rätt mycket.
– Alla de blå pärmarna är tidningsurklipp, de orange är vykort. Och kanallitteraturen har du bakom dig, säger Håkan och plockar fram en raritet.
Det är en gulnad volym från 1806, ”Canaler genom Sverige med särskildt afseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön”. Dess författare är mannen som kom att leda arbetet med Göta kanal – Baltzar von Platen.
– Den här hittade jag på ett antikvariat på 1980-talet. Jag fick den för 80 kronor då. Nyligen såg jag att den var till salu på en auktionssajt för över 5 000 kronor.
Funderar du på att sälja ditt exemplar?
– Det skulle jag inte tro, svarar Håkan med en klar underdrift.
Förutom familjen är Göta kanal hans enda stora intresse. Han får inte plats med något annat, varken bildligt eller bokstavligt. Men på nätet läser han gärna gamla dagstidningar från 1870-talet. Rätt mycket av det har i och för sig koppling till Göta kanal.
Var det ungefär då järnvägen började konkurrera ut kanalen?
– Njae, snarare kompletterade de varandra. Den stora smällen var när lastbilarna kom på 1900-talet. 1959 gick kanalarbetarna ut i strejk. Då gick många frakter över till landsvägarna och kom aldrig tillbaka till kanalen.
En som ständigt kommer tillbaka är i alla fall Håkan Hultkrantz. Han räknar med att jobba kvar åtminstone till 65, och kanalintresset lär han aldrig släppa.