- Kan duvor rapa? undrar han.
Och så tittar han på mig och ler förnöjt åt sin fråga. Vi skrattar tillsammans.
- Ja, säg det du.
Du borde bli clown, tänker jag. För du vet så väl hur man underhåller andra. Och du kan aldrig få nog av det själv.
På badstranden försöker du lägga dig på mage i "brassestolen". Lyckas med det den som kan! Och man kan inte låta bli att fundera på hur du fick den idén. Självklart förstod du innan att det var omöjligt. Du har ju fyllt tio, grabben!
Roligt ser det i alla fall ut. Även om jag är rädd för att ryggen din ska gå av och att du ska störta på näsan när stolen välter.
Du är clown, tänker jag. Varför bär du inte röd näsa och för stora skor också?
Den lilla munnen blir förvånansvärt stor när du skrattar och man skymtar en salig röra av tänder. Där är en som fått ett rejält hack, där är en som är på väg upp och en tredje som sitter och dinglar lös.
"Det är mycket på gång här" som tandläkaren sade vid senaste kontrollen. Jojo. Inte bara i mun, tänkte jag.
Ett tag såg du ut som en haj i käften. Några tänder satt i dubbla rader.
Benen är en provkarta över sommarens äventyr. Där finns nya myggbett, äldre myggbett och sönderkliade myggbett. Där finns sårskorpor i olika stadier och rispor. Och där finns märken efter plåster. För att inte tala om ett gäng småärr, eller ska vi säga minnesmärken, från förr.
Dina fötter har vuxit rejält på sistone, blivit långa som en hares. De har vuxit mycket mer än resten av kroppen. I profil ser du snart ut som ett stort L.
Stadd i förändring är du hela tiden, tänker jag. Som om det bara gällde dig.
Vad finns där under det solblekta håret? Hur många tankar passerar som jag aldrig får ta del av? Var kommer alla infall ifrån?
Och det är sant att alla clowner gråter ibland. Stora tårar droppar på stora skor. För alla clowner snubblar ibland. De står där i rampljusets sken i alla lägen. I glädje och sorg. I nöd och lust.
När jag ser att du mår bra kan mitt hjärta få ro och min vandring blir lätt att gå.
Och när du stoppar din mjuka hand i min tänker jag att jag inte behöver mer än så.
Mer än så behöver jag faktiskt inte.
Jag är så glad att jag får vara här med dig. I med- och motgång. I detta andetag som är nu och som är det enda vi vet att vi har.