Hans överlevde kriget - mot alla odds

Han togs till fånga av ryssarna under andra världskriget, men flydde. Då kom tyskarna i stället. Hans Kannel flydde igen. Vid 90 års ålder tänker han fortfarande på sina upplevelser varje natt. Och minns dem som om det var i går.- Så många människor dog. Att jag lever och är 90 år, det är otroligt, säger han.Hans Kannel plockar fram två fotoalbum, fulla med historier. Han pekar och visar hur han föddes på en bondgård i en liten by i Estland, växte upp och träffade sin kärlek Linda 1939. Men sedan händer något. De idylliska familjebilderna byts ut mot foton på män i uniformer. När andra världskriget började, tvingades Hans in i den ryska armén. Han fick lämna Linda att vänta på honom. - Jag sa till henne att jag måste till Ryssland och att vi får se hur det blir. "Jag klarar mig", svarade hon. Det är jag glad för.Lyckades rymma
Väl i armén funderade Hans ständigt på hur han skulle komma därifrån. För det var ingenting han ville, att strida för Rysslands sak.- Nej, det var åt helsike. Hur skulle jag kunna tycka om en ockupant som kom med bössan i handen?Eftersom han vantrivdes i armén, lyckades han till sist rymma. Egentligen ville han till Afganistan eller Iran. Det blev en hård flykt och på gränsen till Tyskland tog det stopp. Den ryska uniformen byttes ut mot en tysk. - Jag trodde att det skulle vara stor skillnad mellan arméerna, men det var lika jävligt på tyska som på ryska sidan, berättar han.Hans styrka var hans språkkunskaper. Han talade både tyska, ryska, estniska och engelska och blev därför inte dödad. Han fick i stället arbeta som tolk. Men trots att han hade tio gånger högre lön än de andra soldaterna, ville han inte stanna kvar. Absolut inte. Så han flydde två gånger och kom till slut undan.Levde som fredlös
Under ett år levde Hans som en fredlös i skogarna kring sin hembygd, men vågade inte återvända. Han var ju dödsdömd om tyskarna skulle få tag i honom. Så till slut fick han amnesti och kunde komma hem. Och där fanns Linda. De gifte sig i Estland 1944 - mitt under det brinnande andra världskriget.- Det kändes bra. Hon väntade på mig trots allt, säger han.Men kort efter bröllopet blev paret tvunget att skiljas åt igen. De bestämde sig för att fly till Sverige, eftersom de var svenskättade. Men ursprunget gav inga fördelar. Linda var tvungen att stanna i Estland några veckor till, för det var problem med myndigheterna. Och hon hann precis.- Jag fick köpa en biljett till henne och skicka. Hon kom med sista båten som gick till Sverige, berättar Hans.Äntligen kunde de återförenas. Hans fick jobb på en fabrik och senare på Konsums varuhus i Norrköping. Där blev han kvar. Han blev också tvungen att göra repmånader i Sverige, för han vågade inte berätta sin historia, att han redan varit med i kriget. Alla tyska och ryska soldater skickades nämligen hem, berättar han.- Jag har inte skjutit ett skott i kriget - förrän jag kom till Sverige. Men då var det ju på lek.Smärtsamma minnen
Trots att det är flera årtionden sedan, finns minnena från andra världskriget och vad han var med om kvar - lika verkliga som de alltid varit. Hans Kannel har sett mer än de flesta gjort.- Jag minns en dödsgrav till exempel. I den låg fyra varv döda tyska soldater. Jag tänkte bara "Vad i helvete hade ni här att göra?".Hans Kannel skakar på huvudet. Han är förundrad över att han lever.- Mina språkkunskaper räddade mitt liv, säger han.Under åren i Sverige har Hans åkt till Estland flera gånger om året för att hälsa på sin släkt, men i år stannar han i Sverige över 90-årsdagen. Det blir inget stort kalas. Födelsedagen firas med vattenmelon och minnen.

Hans överlevde kriget - mot alla odds

Krig och död såg han på nära håll, långt bort från sin fästmö. Men i Sverige fick de äntligen återförenas.