Hon kommer att sakna sina kolleger men är egentligen inte ledsen över att sluta sitt jobb.
Det är hennes eget val att gå vid 62 år.
- Det har varit uppgjort länge, fast när jag började 1997 var min ursprungliga plan att stanna i max fyra år, säger Agneta som i backspegeln kan se tillbaka på tolv år i ledande position inom landstinget.
Sedan hon blev färdig med sin sociologutbildning på Lunds universitet 1971 har hon som längst varit sammanhängande ledig i sex månader. Nu ska det bli skönt att dra ner på takten.
- Fast jag tycker att jag är för ung för att sluta jobba helt. Det vill jag inte göra än på några år, säger Agneta.
Tydliga framtidsplaner
Hon har tydliga planer för framtiden och tänker bland annat sitta kvar som vice ordförande i Linköpings Universitets styrelse.
- Jag är inne på mitt tredje förordnande i universitetsstyrelsen och tycker att det är ett riktigt roligt uppdrag.
Vi sitter i soffgruppen i hennes och maken Arnes paradvåning i centrala Norrköping, där takhöjd och vita väggar får såväl akvareller som litografier och oljor att komma till sin rätt.
Med en egen konstnärlig ådra var det nära att Agneta valde konstindustriell utbildning i Göteborg i stället för universitetsutbildning. Men drömmarna fick stå åt sidan till 2001 då hon gjorde verklighet av en dröm. Hon öppnade Galleri femman på Skiljegatan med några årliga utställningar. Därmed har Agneta bidragit till det rika kulturutbud som hon ser som ett av Norrköpings signum.
- Norrköping är min stad. Jag har bott här i 18 år och trivs jättebra, säger hon som växte upp i bohuslänska Kungsbacka och som bott på flera orter, senast 18 år i Söderköping.
När hon flyttade till Norrköping var hon med och drev Handbollsföreningens (då HFN numera NKIK) strävanden mot elitserien, där dottern Clara startade sin handbollskarriär.
Agnetas och maken Arnes fem barn; den nu 34-åriga dottern och de fyra söner som Arne hade med sig in i äktenskapet, har fortsatt att föryngra släktträdet.
- Vi har fått tolv barnbarn på tretton år och firar riktiga Fanny och Alexander-jular, vilket är en bra anledning att bo så här stort, säger Agneta.
I bokslutet över sin tid som personaldirektör finns naturligtvis både roliga och tråkiga minnen. På det positiva kontot vill Agneta föra upp alla goda arbetskamrater i landstingsledningen.
Fyra direktörer
- Fyra landstingsdirektörer har jag jobbat med; Arne Johansson, Åke Rosander, Lena Lundgren och Barbro Naroskyin.
Ett av Agnetas bästa jobbminnen är landstingets nuvarande ledar- och medarbetarpolicy, som hon fick fram för ett par år sedan.
- Jag har alltid gillat samarbetet mellan chefer och fackliga organisationer. Genom det får man fram HR-frågor på ett bra sätt.
Som idrottsintresserad och fritidsmotionär är hon även stolt över landstingets friskvårdspolicy där alla anställda får 1 500 kronor i bidrag till träningskort.
Avigsidan med jobbet har varit de långa arbetdagarna. Att veckorna aldrig har understigit 60-70 timmar inser Agneta har formats mycket av hur hon är som person - hängiven och fokuserad.
Obekväma plikter finns naturligtvis också med när Agneta gör bokslut.
- Främst några tråkiga personalnedskärningar inom landstinget; 2003, 2008 och de som pågår nu. Samhällets offentliga verksamhet möter en stor utmaning när de ska dra ner utan att bli oattraktiva som arbetsgivare.
Försökt vara rak
Att bemöta uppsagda medarbetare är inte lätt för någon men Agneta har aldrig gått omvägar runt det som är svårt.
- Jag har försökt att alltid vara rak och ärlig i min kommunikation.
På samma raka sätt har hon bemött media.
- Att säga som det är har aldrig känts som något problem, säger hon.
I Corren förra hösten samt i NT och Corren nu i våras visade hon tydligt landstingets inställning till några läkares tveksamma bisysslor.
Dagen före den första artikeln i höstas minns Agneta att hon stod på en stege och hängde tavlor inför Kulturnatten medan Correns reportrar ringde och ställde följdfrågor till den intervju som skulle vara i tidningen dagen efter. På Kulturnattens morgon fanns hennes ansikte och kritiska uttalanden på flera helsidor i tidningen.
- Det är klart att jag kände att artiklarna kunde ha kommit vid en bättre tidpunkt men jag upplevde det inte som jobbigt, säger hon och vill noga understryka att hon hade landstingsdirektören i ryggen.
På det personliga planet har Agneta under sina år som personaldirektör upplevt svåra stunder och enormt stor sorg. Hennes tre systrar, tillika närmsta väninnor, dog i cancer vid 50, 56 och 62 års ålder i tät följd. En ärftlig cancerutredning ledde till att Agneta fick sina äggstockar bort-
opererade.
- Det har varit en mycket jobbig tid, säger Agneta som gärna vill visa det konstverk som betyder allra mest för henne. I badrumsfönstrets breda nisch kliver en grovt skulpterad lerfigur från sten till sten med en flyktig blick över axeln. Hon har lämnat fotavtryck på stenen bakom sig, står med ena foten på en sten medan andra foten är i luften mot nästa.
- Next step heter den och jag tycker att den är helt fantastisk. Jag köpte den av en kvinnlig skotsk konstnär.
På väg mot nästa steg är även Agneta. Den sista augusti blir det stor avskedsfest och den 1 september tar den nära kollegan Mats Uddin över rodret för ledningsstabens HR-stab.
Agneta jobbar vidare med sitt galleri och återupptar tråden med det egna ledarskapsföretaget.
- Jag tänker att det kan vara lagom om jag kan arbeta 30-35 timmar i veckan, men först ska vi resa till Grekland och bara ha det lugnt och skönt.
Lilla Rimmö
Van vid bohuslänska kobbar och skär kopplar hon gärna av på sommarnöjet på Lilla Rimmö utanför Rönö på Vikbolandet.
Snart är det Kulturnatt och galleriets dörr slår upp igen. Den här gången har Agneta gott om tid att placera tuschteckningar och keramik tillsammans med 2009 års utställare Anna Sandell.
- Jag tycker mycket om att umgås med konstnärerna. De har aldrig brytt sig ett dugg om att jag är direktör i landstinget, säger Agneta.