I passionens tid och havsöringens månad

Smita? Ha! Hur skulle det gå till? Passioner ger sig inte så lätt.
Jag tror inte att någon som har lyckats kroka en havsöring på bara meterdjupt vatten kan gå vidare utan att känna att detta var en vändpunkt i livet. En sådan upplevelse skakar man inte av sig.

För mig är våren sedan några år tillbaka intimt förknippad med havsöring. Vare sig jag lyckas fånga någon eller inte så är slutet av mars och hela april en tid som andas havsöring.
Den första bedrägliga vårsolen i februari, lukten av våt jord när tjälen släpper, sopmaskinerna som gör gatorna fria från sand och grus, koltrasten, vitsipporna. Allt är vackert i sig, men framför allt en ständig påminnelse om vad våren numera egentligen handlar om.
Havsöring.
Otaliga vårar hade jag stått på klipporna och försökt fånga stor gädda innan sommartemperaturen driver ut den på djupare vatten. Ofta utan något nämnvärt resultat. I efterhand framstår det som lika vettigt som att leta järnmalm i en guldgruva.
En artikel i en fisketidning förändrade allt: ¿Havsöring i skärgården". Det verkade påhittat. Havsöring var ju bara något som exklusiva flugfiskare ägnade sig åt i norrländska älvar.
Ändå bestämde jag mig för att försöka. Det handlade mest om att fiska på ett nytt sätt.
Hitta en långgrund strandremsa en solig vårdag. Där står öringen och spanar efter smådjur och fisk som vaknar till i det uppvärmda vattnet.
Smyg ner till stranden, öringen är skygg. Kasta ut och ta hem draget nära ytan. Bli inte förvånad om du får hugg på bara en meters djup.
Men förvånadblev jag.

Tvärstopp! Och så de där tunga knyckarna i spötoppen som får hjärtat att bulta. Men den här gången var det ingen trött gäddklump. Den här gången exploderade vattenytan och en silvrig havsöring gjorde ett hopp för att sedan rusa ut på djupare vatten så att det tjöt i rullen.
Vilken kraft! Vilken fisk! Vilken idiot jag varit i alla år som inte fattat vad verkligt fiske innebär.
Det vet jag nu. Tyvärr har det fört med sig en lätt aristokratisk hållning. Gädda, vad är det för nåt? En klen tröst längre fram på säsongen när havsöringfisket är över, inte mera. Jag som gillade gäddfiske.
Nå, det kan det vara värt. Men i sanningens namn landar jag inte särskilt mycket havsöring. En eller två per år, förra året blev jag dock utan.
Det gör inte passionen mindre. Jag antar att det är som att fanatiskt hålla på ett fotbollslag; framgångarna kan utebli, men passionen består. Den blir bara lite besvärligare.

Nu är det i alla fall havsöringstid i någon dryg månad. Vare sig det blir något fiske eller inte.