Gran Canaria, hösten 1963 och den nyblivne reseledaren Göran Olsson har klarat av sitt första ärende när han förklarat för hotellpersonalen - rum 512 har inget toalettpapper.
Fyrtio år senare står en rutinerad föreläsare på Universidad de Las Palmas och föreläser om turism.
Fängslande utsikt
- Det var en häftig känsla att stå framför femtiotalet studenter i en stad där jag började som reseledare utan att kunna ett ord spanska, konstaterar Göran Olsson och lutar sig tillbaka i stolen.
Höjer han blicken och tittar ut genom det höga fönstret i Gryts herrgård har han en fängslande utsikt. På andra sidan Motala ström ligger stadens kriminalvårdsanstalt.
Det är 1,5 år sedan makarna Olsson flyttade in i sin rymliga hyreslägenhet. De trivs utmärkt, men i dag har de rymt fältet. Innan dess lyckas vi fånga den reslystne mannen för en intervju på hemmaplan.
Vi beger oss direkt tillTrädgårdsgatan och Erik Olssons Speceri- & Delikatessbutik.
Ridhuset hans tillhåll
Farfar Erik dog tidigt, men farmor fanns alltid där, i sin lägenhet högst upp i huset. Göran och hans två syskon bodde med sina föräldrar på andra våningen, vägg i vägg med farbror och kusiner.
För springsjasen Göran var affärslivet aldrig aktuellt. Han travade i väg till ridhuset, som blev hans tillhåll och tillsammans med kompisen Loa Axén köpte han en ponny som kunde vara med i travtävlingarna på motorstadion.
Så började hans väg "in i bonneriet", som tog Göran till lantmannaskolan i Vreta Kloster. Där fick han smågrisar på sin lott, trivdes gott men längtade bort så smått. 19-åringen sadlade om och tog med sig polaren Loa för att se Europa.
- När vi kom till Barcelona smög vi ombord på en båt som gick till Mallorca.
För en billig penning hyrde de ett källarrum och turistade på egen hand i tio dagar.
- Vi var nog rätt storögda.
Från söder till norr. Vid kavalleriet med dess 400 hästar i Umeå var det dags för militärtjänst.
- Jag var fänrik under en period innan jag blev pacifist - man löser ju inga konflikter genom våld.
Vi är framme i oktober 1963 när Göran får syn på en annons i tidningen --Europaresor söker reseledare. Uttagningen ägde rum i Stockholm.
Revanschlysten
En hård dags intervjuer senare fick han veta "du är i våra ögon ett svagt kort".
-Och det är ju kul att höra när man är 21 och inte riktigt vet vad man vill göra.
Som plåster på såren fick han beskedet "men du ska få komma med på vår kurs på Teneriffa i alla fall".
Dit reste en revanschlysten Göran, fast besluten, "jag ska visa vad jag går för".
- Jag dansade alltid med de fulaste först och jag tände en hel massa cigarretter.
Hamnade i hetluften
Sådan glöd lönade sig. Göran gick ut som kursetta och hamnade i hetluften.
- Strax innan jul kom det ett sjukbud från Gran Canaria och jag hoppade in.
Det blev Mallorca, Costa del Sol, bussresor till blomsterlandet Holland och bussresor till både Paris och Mosel och det blev 30 dagar jorden runt med flyg. Göran for och flög.
När han landade i Las Palmas 1967 mötte han reseledaren Laila från Stockholm.
- Vi jobbade i Dubrovnik den första sommaren tillsammans.
Jungfrulig mark
Några år senare blev Olssons tillfrågade om de ville dra i gång turistverksamheten på Sri Lanka. Vid det laget hade arbetsgivaren Europaresor blivit uppköpt av Vingresor, som flög 189 turister till ön varannan vecka.
Än mer jungfrulig mark bröts när Göran fick upp ögonen för turistparadiset Maldiverna, där 12 turister per vecka togs emot. Sen fick han en flygande start på sitt faderskap. Sonen Jens föddes på Sri Lanka 1974, två månader för tidigt och 1,8 kilo lätt.
När lillebror Anders anlände 1977 var det på svensk jord. Laila lämnade resebranschen för att undervisa i svenska för invandrare och Göran vandrade uppåt på karriärstegen. När han var butikschef för Vingbutiken i Norrköping tog han pappaledigt.
- Jag var hemma en månad eller två.
Han var med och drog i gång charterflyget från Kungsängen till Mallorca innan han lyfte på nytt, för att bli ansvarig för Sunwings hotell på Mallorca och därefter starta Vingskolan, som utbildade blivande reseledare.
Gångavsstånd
Det dröjde inte länge innan han återvände hem, till vd-stolen i Stockholm och hotellbolaget Sunwing, som under hans ledarskap expanderade från sju till fjorton hotell.
- Jag reste jämt, det var väldigt stressande, det var ingen bra tid på det viset, det slet fast det var kul och spännande.
Betydligt bättre blev när han fick gångavstånd till jobbet, från huset i Kneippen till Grand Hotel vid Tyska torget, där Göran var vd. Numera är hotellet arbetsplatsen för yngsta sonen.
Göran själv har trappat ner betydligt och lever livets goda dagar med sin Laila. Det är han innerligt tacksam för. För helt obemärkt har åren ändå inte gått förbi.
Starropererad
- Jag hade en hjärtinfarkt för tio år sen, jag har haft näthinnor som lossnat och jag har opererats för starr, men jag har haft tur och blivit hoplappad.
Tur och retur. Kors och tvärs. Springsjasen fick se sig om i världen. Det gjorde han rätt i.
- Man kan inte ångra nåt man gjort, man kan bara ångra det man inte gjort. Så jag ångrar ingenting.