Jag har även haft riktiga jobb

Jag tror det var den gamle MFF-spelaren och sportjournalisten Calle Palmér som sa ungefär så här: "Att vara sportjournalist är ett ständigt flängande och stressande, men det är bättre än att jobba". Correctamundo, säger jag. Vi är priviligierade fast det kostar på. Men vi kör vidare för det är så jädra roligt och, som sagt, betydligt bättre än att jobba.Men oroa er inte. Jag föddes inte så här. Jag har haft mängder av riktiga jobb också med stämpelklocka, ackord, löpande band, aptidiga morgnar och ångest stämplat över hela nervsystemet.Helt utan förekommen anledning vill jag härmed publicera en topplista över fem av mina sjukaste arbetsuppgifter under min tid på en fiskfabrik i Flateyri, Island.5. Hänga torskhuvuden på tork. Varken svårt eller jobbigt men udda så det räcker till. Ett par kilometer utanför byn hängdes hundratusentals torskhuvuden upp på stora träställningar. Makabert är bara förnamnet.4. "Spräcka" torskhuvuden. Halvt livsfarligt. Man stod vid en mardrömsmaskin och hakade fast huvudet på en krok. När det blev tryck mot kroken flög hela huvudet in i ond bråd död bland sågar och sylvassa spetsar som for runt på ett par hjul. Handskarna följde med ibland men armarna klarade sig lyckligtvis.3. Packa torskhuvuden (stationen efter mardrömsmaskinen). Inte alls lika farligt men riktigt sjukt. Man fick ploppa bort ögonen från de uppfläkta skallarna och efter ett par timmar halkade man runt på tusentals pingisögon som stirrade från golvet.2. Packa fryst fisk. Man var tvungen att jobba utan handskar för att hinna med vilket gjorde att händerna och blodsystemet blev helt förstört av kylan. Den veckan sov jag inte en sekund. Jag var tvungen att ha armarna rakt ned på varsin sida om sängen för att få ner lite blod i dem. Så fort jag råkade slumra till drömde jag mardrömmar om frysta fiskar som vägrade sluta komma.1. Lasta av trålaren. Fullständigt jädra livsfarligt. Drygt hundra ton skulle av trålaren. Man staplade tio vingliga backar med fisk och is på varandra och sen kom en rostig lyftanordning ner i lastutrymmet. Den fästes på backarna längst ned och sedan lyftes ett halvt ton fisk tio meter rakt upp i luften medan man snabbt började med nästa hög. Hur många gånger som helst släppte hela skiten och tio 50-kilosklumpar föll som bomber rakt ned över oss som kastade oss åt sidan.Men som ni har listat ut överlevde jag allt det där och nu har jag ett jobb som vissa inte kallar ett jobb. Men någon måste ändå göra det.