Jolla går gärna sin egen väg

Denna känsla har hon nytta av i sitt yrkesliv som chokladmakare. Egensinnighet och nyfikenhet har alltid varit hennes drivkrafter. Som barn smakade hon alla maträtter som kom i hennes väg. Då ska man veta att en måltid i Kazakstan kan bestå av såväl orm som hund.- Men skriv inte det sista, säger Jolla, som bott i det hundälskande Sverige i sjutton år.Hon ler och tar en klunk av det gröna teet, hennes standarddryck på morgnar och kvällar - däremellan dricker hon både svart och rött te. Klockan är tio på förmiddagen och Jolla har inte hunnit äta frukost. Först brukar hon stöka undan morgonens göromål i konditoriköket. Muffins ska bakas och chokladefterrätter dekoreras.Minns dockteatern
Vi sitter vid ett av borden i Jollas och maken Gebros kombinerade konditori och butik, som efter två namnbyten nu heter Jolla choklad & dessert. Lokalerna är desamma som vid öppnandet för sex år sedan - de föll direkt för den gamla bingohallen på Prästgatan i Norrköping.Att Jollas namn sedan i höstas också är konditoriets är helt i sin ordning - det är hon som gör alla läckerheter som exponeras bakom diskens glas.- Gebros passion är kaffe. Vi brukar säga att jag gör allt som går att tugga på och han gör allt som man sköljer ner det med.Jollas starkaste minne från födelsestaden Izjevsk i Sovjetunionen är dockteatern som hennes farmor var direktör för. Dockorna var stora och härliga, klädda i olika nyanser av blått.När Jolla var i 3-4-årsåldern flyttade hon med sina föräldrar till Kazakstan. Att hennes pappa var tysk gjorde sitt till för beslutet att emigrera.- I Kazakstan dumpades människor som inte passade in i Sovjetunionen - kineser, koreaner, judar, tyskar och ryssar. Det var en stor, härlig blandning av kulturer. I det nya landet var somrarna varma och vintrarna kalla. Frukt och grönsaker fanns i överflöd, och de smakade mycket mer än de gör här.- Jag känner till värdet av goda råvaror och vet hur de ska smaka. Det hjälper mig väldigt mycket, säger Jolla, som har jobbat med mat och dryck sedan mitten av 1990-talet.Bryter invanda mönster
När Jolla var fem år separerade hennes föräldrar. Sedan dess har hon inte haft någon kontakt med sin pappa. Hon växte upp med sin mamma, som var civilingenjör. - Jag hängde mycket med killar som var ute och slogs. Det var en överlevnadsstrategi. Som barn till en ensamstående förälder i Kazakstan var man tvungen att ha attityd, att vara en rebell, säger hon och tillägger efter en kort paus: - Det är jag nog fortfarande. Jag vill bryta invanda mönster och gå min egen väg. - Det är väl därför jag är egenföretagare - jag har svårt för när någon annan talar om för mig vad jag ska göra och hur jag ska lägga upp mitt liv.Sexton år gammal tog Jolla tåget till S:t Petersburg, en resa på fyra dygn. Där började hon på universitetet, en femårig elektronikutbildning inriktad på militärteknik för pansarvagnar. - Det var strunt samma vad man studerade till, bara man fick flytta hemifrån. Efter tre år hoppade hon av och tog ett jobb på en gummifabrik. I två års tid stod hon vid ett löpande band och kvalitetskontrollerade gummistövlar - allt för att få stanna kvar i storstaden. Var perfektionist
En kväll gick hon på en pub och träffade några Norrköpingskillar som skulle öppna ett diskotek i S:t Petersburg. Jolla, som gått i en skola där eleverna läste extra mycket engelska, blev deras tolk, och snart blev hon också tillsammans med en av killarna.När hon flyttade till Norrköping var hon redan gravid och 1991 föddes dottern Anastasia. Jolla blev kvar i stan även efter det att hon och Anastasias pappa gått skilda vägar. Nu bor Jollas mamma och Jollas femton år yngre syster också här.Redan vid ankomsten var Jolla fast besluten att lära sig svenska, men det tog ett halvår innan hon öppnade munnen för att säga något på det nya språket. - Jag var perfektionist. Jag ville inte att någon skulle rätta mig, och på den tiden trodde jag att man måste visa sig stark till hundra procent.- Med åren har jag lärt mig att man måste våga misslyckas för att hamna någonstans, att varje misslyckande är ett steg på vägen till framgång.En tankeställare
Ett annat steg på denna väg är att våga se sina egna fel och brister och göra något åt dem. För ett par veckor sedan var Jolla på en föreläsning som gav henne en tankeställare.- Föreläsningen handlade om att det inte räcker att bara nå sitt mål. Man måste må bra på vägen dit också, säger Jolla.Visst har hon hört liknande saker tidigare, men det är först nu som hon låtit orden sjunka in.- Att vara egen företagare är på både gott och ont. Det är en enorm frihet, men det är också väldigt slitsamt med långa arbetsdagar. Det känns som att jag mest har ägnat de senaste åren åt att skrika åt min man och mina barn, säger hon medan hennes ögon blir blanka.Vill vara en förebild
Nu pratar vi om hennes familj, som har utökats med ytterligare tre barn sedan hon träffade Gebro när de båda arbetade med servering på Louis de Geer 1996. Och vi pratar om framtiden. Yrkesmässigt tänker hon satsa mer på aloe vera framöver. Hon minns denna växt från sin barndom. - Så fort jag slog mig gick mamma och klippte av ett blad och la på såret, säger Jolla, som drömmer om att smaksätta chokladpraliner med aloe vera.På det personliga planet har hon ett helt annat mål:- Jag ska ha mycket mera tålamod, både med människor runt omkring mig och med mig själv. Jag ska hitta ett lugn och vara en bättre förebild för mina barn.

Jolla går gärna sin egen väg

Hemma i Kazakstan levde Jolla Togan i en smältdegel av olika matkulturer. Där föddes hennes känsla för goda råvaror.