Rudina Isper insåg att det var svårt att få jobb som jurist om man inte kan språket tillräckligt bra och det kunde hon inte. Vägen till ett juristjobb i det nya hemlandet Sverige skulle inte bli spikrak, hon skulle bli tvungen att ta sig dit via omvägar.
Rudina valde att bli frisör.
– Jag hade en tanke med det och det var att lära mig svenska språket, för man talar ju mycket med sina kunder som frisör. Det handlar också om att förstå sociala koder och hur svenskar tänker, säger hon.
Men Rudina hade också ett gediget intresse av hårvård. Det grundades när hon var liten och pysslade med sina systrars hår i den syriska staden Homs där hon växte upp.
Där utbildade hon sig till jurist, motsvarande en svensk kandidatexamen. Sedan praktiserade hon på en advokatbyrå i Homs under två år och trivdes väldigt bra.
Och så träffade hon Mattias. Namnet låter svenskt och han bodde i Sverige men har sitt ursprung i Mellanöstern.
– Det blev lite kärlek, säger Rudina. Eller okej, ganska mycket kärlek.
För nio år sedan flyttade hon till Sverige och Norrköping där Mattias bodde. Här har hon också många av sina släktingar, medan andra bosatt sig på andra håll i världen som Libanon, Tyskland och USA. Rudina har få kontakter kvar i det krigshärjade Syrien.
När hon inte kunde fortsätta som advokat gick hon en tvåårig privatutbildning till frisör i Stockholm, och sedan fyra år arbetar hon på hår- och skönhetssalongen i Klockaretorpet där vi träffar henne.
Numera driver hon sin Beauty Salong Rudina själv, och det verkar hon trivas alldeles utmärkt med.
– Du vet, allt som man gör av kärlek och intresse, det lyckas man med, säger hon.
Nu har hon kvalat in som en av de fem ”goaste” frisörerna i landet i en tävling anordnad av tidningen Hemmets Journal som avgörs senare i höst. Det var hennes kund Anita Galant som nominerade henne, och hon råkar vara på besök just när vi hälsar på. Hon får sitt hår fixat och sedan är det naglarnas tur, för Rudina är mer än enbart frisör.
Hon fortsätter också att sikta framåt och hoppas kunna arbeta som advokat igen, gärna med affärsjuridik.
– Min lillebror Milad ska ta över salongen då är det tänkt. Men som jurist måste man ha bättre språk, jag vet det. Jag måste förmodligen arbeta med något annat först, gärna på Migrationsverket, säger Rudina som egentligen talar bra svenska.
Att vara duktig och lyckad i alla roller har alltid varit självklart för henne, som mor och företagare till exempel, och som student – hon läser kurser i juridik på universitetet. Hennes höga krav på sig själv bidrog säkert till att hon kollapsade i våras.
Klockan var åtta på kvällen, barnen hade lagt sig. Rudina stod framför spegeln och borstade tänderna och kände att något inte stämde.
– Delar av kroppen kändes bortdomnade. Mattias försökte lugna mig men när jag la mig i sängen fortsatte det. Jag trodde jag skulle dö och började prata om mitt testamente.
Han bar henne till bilen och de körde till sjukhuset. Där hade hon svårt att uppge sitt namn och tyckte sig sväva mellan jorden och himlen. Hon tänkte att hon skulle dö utan att ha fått ta farväl av barnen.
Men efter några timmar vände det. Rudina fick veta att hon hade haft tur. Hon hade varit nära en hjärnblödning, och två faktorer som påverkade utgången var att hon hade kommit till sjukhuset så fort, och att hon hade fått näsblod som lättade på trycket.
– Jag hade hållit så högt tempo alldeles för länge och var utbränd. Plugga, jobba, vara mamma, allt skulle jag vara bäst på. Nu måste jag lära mig att tänka annorlunda. Jag måste tänka mera på mig själv och hitta en bra balans. Jag gick en kurs i att hantera stress och lärde mig yoga. Så nu när stressen kommer försöker jag andas djupt, och det hjälper.
För första gången på många år unnar sig Rudina nu en rejäl semesterresa med familjen. När du läser detta befinner de sig på Malta, utan andra ambitioner än att slappa och ha det skönt. Rudina har tagit med sig en diktbok av den algeriska författarinnan Ahlam Mosteghanemi.
Rudina skriver faktiskt dikter själv. Eller gjorde i alla fall, när hon bodde i Syrien.
– Om kärlek. Och naturen. Men mest om kärlek.
Då skrev hon på arabiska som är hennes hemspråk. Hon har svårt att tänka sig att skriva poesi på svenska, språken och uttrycken är så olika. Och så är det ju det här med tiden, var ska hon hitta den?
Men en sak vill hon absolut hinna göra en vacker dag – engagera sig politiskt.
– Sverige är ett bra land och jag vill bidra och vara aktiv. Men vet du vad som är mitt problem – nån måste skapa ett parti nånstans mellan Socialdemokraterna och Moderaterna!
Du skulle ju ta det lite lugnare?
– Ja, men vad ska man göra när man har så mycket energi?