Kenneth Thapper skrev sin första sportartikel 1967. Nu 45 år senare känner Folkbladets sportchef att det får vara färdigjobbat.
- Jobbet har blivit stressigare och mindre socialt på senare år. Man sitter mest och knappar på datorn. Och så försämrades arbetsvillkoren drastiskt när vi bytte tryckeri. Plötsligt måste allt vara klart redan 22.10. Då är det inte lätt att bevaka kvällsmatcher, konstaterar Kenneth.
Så nu passar han på att gå i pension fast han har ett par år kvar till 65. Hälsan är också en viktig faktor. Varför slita tills man är
i "rätt ålder" om man har möjlighet att gå tidigare?
Fejkade migrän
Vi träffar honom på Folkbladets redaktion på Stohagsgatan. Hit kom han redan 1970, eller snarare till Idrottsgatan där tidningen låg då. Det var Folkbladet Östgötens sportchef Rutger Blomberg som ringde den unge Mjölbybon som då varit radskrivare och vikarie för tidningen några år.
- Men jag var mitt i lumpen på I4 som befälselev. "Du får klassa ner dig" sa Rutger i telefon. Så jag hittade på migrän och lyckades bli malaj med kortare tjänstgöring. I augusti började jag jobba.
Därmed gick flytten till Norrköping där han snart träffade Karin som blev hans följeslagare både hemma och på jobbet eftersom de jobbade i samma hus. Härom veckan firade de 40-årig förlovningsdag.
Rena drömjobbet
För sportintresserade Kenneth var det nya jobbet rena drömmen. Han hade idrottat själv och spelat både fotboll och ishockey i Mjölby Södra. Fotbollen var den största passionen och hans främsta bevakningsområde blev Åtvidabergs FF, detta under lagets storhetstid på 1970-talet med allsvenska medaljer och matcher mot europeiska storlag.
Kenneth Thappers hjärta klappar fortfarande mest för ÅFF. Det är ingen hemlighet.
- Men under åren har jag trots allt bevakat IFK Norrköping mest, så jag älskar IFK också. På derbyna håller jag inte på nån av dem, lägger han till.
Tävlingsmänniska
Om fotbollen smäller högst så ligger numera speedway på andra plats när Kenneth ska rangordna sina favoritsporter. Hockey och basket har halkat ned till delad tredje plats. På bottenplats ligger baseball och amerikansk fotboll som får honom att somna.
Men som sportjournalist måste man vara beredd att skriva om mer än sin passion.
- Det finns 68 olika sporter inom RF i dag. Det är bara att lära sig så mycket man kan.
Sport är tävling och Kenneth beskriver sig som en stor tävlingsmänniska. Det gäller även jobbet han nu lämnar. Han gör en gest ut mot det öppna redaktionslandskapet.
- Vi tävlar ju även här. Varje dag har man rejset mot konkurrenten NT. Men jag tycker vi står upp bra och vi får mycket beröm för vår sportbevakning från läsarna. Stödet från redaktionsledningen till sporten har också alltid varit stort.
Ångrar inte sitt val
Att Kenneth en gång valde att bli sportjournalist har han inte ångrat en sekund. Men det har varit motigt ibland. När tidningen försattes i konkurs 1992 gick han till och med och sökte jobb på NT. Men det erbjudande han då fick var inte tillräckligt lockande.
Två år senare blev han
i stället Folkbladets sportchef. När tjänsten plötsligt behövde tillsättas fick han en natt på sig att acceptera erbjudandet, vilket han alltså gjorde.
Höjdrädd
Efter 18 år på chefsjobbet har han nu jobbat färdigt, i alla fall som fast anställd. Kenneth hoppas skriva en del på frilansbasis, och
i programmet Sportsnack på lokalradion kommer vi även fortsättningsvis kunna höra Kenneth Thapper.
Och apropå Thapper:
- Jag har fått en del kommentarer om mitt efternamn genom åren. Och en av frågorna har förstås varit om jag är så tapper som det låter. Svaret är ja. Men jag är fruktansvärt höjdrädd.
Han går aldrig upp på taket hemma i Smedby eller på sommarstugan vid Ensjön. Men flyga går bra. Varför det är så vet han inte, men kanske inverkar det faktum att han har Ménières sjukdom som bland annat kan påverka balanssinnet.
Som pensionär kommer Kenneth inte vara sysslolös. Huset och sommarstugan kräver fortlöpande insatser. Och så är det dags att ta motionerandet på allvar.
- Jag ska börja med en timme varje morgon när Karin gått till jobbet. Promenera, gå och simma. Jag ska också ta fram min gamla cykel som jag körde Vätternrundan med 1986. Jag måste ta hand om mig bättre än hittills.