Konsten att utse en nationalrätt
Visst brukar det dyka upp någon udda riksdagsmotion varje år, men den här tog väl priset:
Foto:
En rätt som är känd i hela Sverige och som uppskattas även bland människor från andra länder är ostkaka. /.../ Sverige behöver fler varor och tjänster som ger oss en profil på exportmarknaden. Ostkaka kan vara en sådan produkt.
Att göra ostkaka till Sveriges nationalrätt skulle kunna ge den bättre förutsättningar på den internationella marknaden."
Den första frågan är förstås: Hur nära granne är motionens upphovsman Margareta Andersson med tillverkaren av den välkända ostkakan i våra frysdiskar? Företaget ligger upplysningsvis i Frödinge i Småland.
Och jodå; en närmare granskning visar att centerpartisten Margareta Andersson bor i småländska Åseda, inte jättelångt därifrån.
Hur många aktier har människan i företaget? Hur full är hennes frys av gratis ostkaka? Vilken relation har hon till...
Fast nu orkar jag inte reta upp mig längre. I längden är det lite svårt att bli arg på någon som vill dra en lans för ostkakans status i världen. Är det inte mest rart, egentligen? Kanske Margareta Anderson helt enkelt gillar ostkaka. Jag gillar också ostkaka.
Mitt bland alla motioner och interpellationer om egenavgifter, infrastruktursatsningar och arbetsmarknadsåtgärder struttar det fram en liten, liten centermotion som tycker att ostkaka borde bli Sveriges nationalrätt. Det kanske inte är särskilt respektingivande, men lite rart är det faktiskt.
Nu undrar jag bara en sak, och det är vart den här motionen tar vägen nu. Någon måste ju ta hand om den - ett utskott kanske, eller varför inte en liten utredning. Ja, så blir det förstås; ärendet hamnar i en utredning.
Då undrar jag en sak till, och det är hur denna utredning ska kunna avgöra huruvida ostkaka verkligen är lämplig som nationalrätt eller inte. Vi bortser för ögonblicket från det eventuellt korkade i att försöka avgöra en sådan fråga på högsta politiska nivå.
Vilka sakkunniga knyter man till sig? Killarna på utvecklingsavdelningen nere i Frödinge? De borde väl veta, om några. Ja, åtminstone någon från Småland får det bli.
Sedan vill nog utredarna ha en person med lite mera vetenskaplig tyngd, ifall folk skulle få för sig att killen från Frödinge kan vara partisk. Det måste vara någon som är bra på
nationalrätter, fast kanske inte just en kock utan nån mera vetenskaplig? En etnolog! Just det.
Men etnologen börjar säkert orera om begreppet "nationalrätt", och fråga sig hur man avgör ostkakans företräde framför till exempel sillen och potatisen.
Och då är det kört, för då börjar utredarna prata i mun på varandra:
- Sill och potatis? När blev det svenskare än köttbullar? Jag säger bara en sak: Swedish meatballs. Faktum är att hemma hos oss...
- Är ni skvatt galna allihop? Vad hände med vårt helsvenska smårgassbård?
- Jag tycker vi gör Omberg till Sveriges nationalberg.
Margareta Andersson - gör inte så här mot våra beslutsfattare. De kanske inte har den ork som krävs.
Ät ostkaka istället. Ät mycket ostkaka så kanske den blir nationalrätt en vacker dag.
Så jobbar vi med nyheter