- Nä, banjo har jag aldrig spelat, säger Lasse Banjo alias Lars Andersson.
Hans huvudinstrument är keyboard och gitarr. När han en gång uppträdde på en firmafest med en gitarr med banjostämning myntade någon det smeknamn som sedan hängt kvar i tjugo år.
Gröna hatten
Det är som Lasse Banjo han gästar äldreboenden och PRO-träffar och underhåller med sin musik, alltid med den gröna hatten på. Sambon Anette är med och sköter allsångshäften bland annat. Själv sjunger Lasse inte gärna. Det överlåter han med varm hand åt publiken.
Som alltså dels består av de gamla på äldreboendet Vrinnevihus där Lasse och Anette underhåller varje tisdag och dels deltagarna på PRO-danserna i Söderköping varannan vecka. Att spela på äldreboenden är inget man gör för pengarna.
- Det är rätt dåligt betalt. Jag gör det för att glädja de gamla. Och så är det lite terapi för mig själv, ett sätt att komma ut och göra nåt vettigt, säger Lasse.
Vals till religiöst
Musikurvalet är ganska brett, från vals till religiöst som han själv säger. Och gärna något ur hans egen favoritrepertoar som till exempel Apache med The Shadows.
Med hjälp av den programmerbara synten och en bra högtalaranläggning har han fullt komp att spela till, antingen på keyboard eller gitarr.
Men från början var dragspelet Lasses instrument. Och början, det var i Motala. Där föddes Lasse 1941 och kom vid fem års ålder på fosterhem på en gård mellan Motala och Medevi Brunn.
Två gånger under resten av sin barndom fick han besök av föräldrarna. Deras andra barn, Lasses yngre syskon, fick bo kvar hemma.
Hård disciplin
- Det är klart att det där sitter i, att det har förföljt mig genom åren. Men man kan inte gå och tänka på sånt, då kan man inte sova om nätterna.
Den nya familjen var bra men disciplinen var hård. Mycket arbete blev det, med djur och mjölkning. Och vid 14 års ålder fick han ge sig ut i skogen och jobba.
I dag kan Lasse inte hänga på sig dragspelet längre, nackkotorna är utslitna av allt arbete.
För det var inte som kantor han kom att försörja sig, även om det var barndomsdrömmen. Han var inte troende utan det var för musikens skull. Nej, det var med hårt kroppsarbete Lasse skulle jobba, särskilt under första halvan av sitt yrkesliv.
Sjöman och reparatör
Efter lumpen tog han jobb på sjön i tio år, och hann under denna tid besöka 37 olika länder över hela världen. Sedan kom han till Norrköping och tjänstgjorde på bogserbåtarna ett par år innan han bytte till stuveribolaget
i hamnen.
Efter verkstadsskola arbetade han sedan som reparatör på Wettexfabriken i 30 år.
Nu trivs Lasse bra med livet som pensionär.
- Jag hoppas få vara frisk så jag kan fortsätta med musikunderhållningen för de gamla. Det är härligt att se dem blomma upp, säger han.
Alltid rest sig
Lasse har haft både med- och motgångar men alltid "rest sig före tio". Bland det bästa han gjort i livet var att sluta röka för tio år sedan. Då hade han rökt i fyrtio år och fått tecken på begynnande KOL.
I stället började han lägga de dagliga cigarettpengarna i en burk. Många bäckar små, och till slut hade han 18 000 kronor till en ny keyboard. Bäst är kanske ändå att lungorna är så gott som återställda i dag tack vare hård träning och mycket motion.
Nära skogen
I dag bor Lasse och Anette i atriumhusen i Navestad, nära Vrinneviskogen där de nästan dagligen promenerar. Från och med i sommar kan de ta en sväng i skogarna runt Skärblacka dit de flyttar
i juni. Lasse plockar gärna bär och svamp - förra året blev det hela 90 liter blåbär och tio hinkar kantareller.
Främsta anledningen till flytten är att de vill ha ett lite billigare boende, och så kommer ju också Lasse närmare sin båt.
Han är med i ortens fiskeklubb och kunde förra året stoltsera med hela 35 gösar.
Grillkväll
Fyra barn har han och tio barnbarn som ibland kommer och hälsar på när det är grillkväll hemma på Navestadsgatan.
Det är märkligt vad åren gått fort, särskilt de senaste decennierna.
- Det var ju inte länge sen jag fyllde 60. Eller 40 för den delen. Vart tar alla åren vägen?