I sin roll som samtalspartner och coach lotsar Sverker Wadstein människor till att hitta sin väg framåt i livet. En stor del av arbetstiden går åt att lära gamla hundar att sitta.
– Nej, det gamla talesättet stämmer inte. Det är aldrig för sent i livet för förändringar. Ofta bottnar motståndet i att man inte vågar ta det avgörande steget.
Vi träffar Sverker Wadstein på hans kontor vid Carl Johans park i Norrköping. Historiens vingslag är ständigt närvarande. I bottenvåningen låg klassiska danspalatset Storan och parken utanför grundades redan 1887. Riktigt så länge har inte Sverker Wadstein varit i farten men det är ändå sedan 1997 han driver företaget Bra Relationer med fokus på familjerelationer, ledarskap och chefscoachning.
Vi har stämt träff för att prata om att bli äldre. Ett samtalsämne som Sverker Wadstein ofta ställs inför i sin yrkesroll och det är uppenbart att många, på väg upp i åldern i till synes tilltagande hastighet, känner både ovisshet och viss vånda inför vad som komma skall. Ofta mynnar samtalen ut i avgörande förändringar i livssituationen skulle kunna göra utmaningarna mindre oöverstigliga.
Det är här de gamla hundarna kommer in i bilden.
– Ett viktigt ämne som ofta kommer upp är att relationerna till de vuxna barnen har krånglat till sig. Många behöver hjälp att lösa situationen. Jag brukar säga att det i stort sett alltid finns en väg ut. Det är alltid möjligt att nå en försoning. Men man måste göra kanske förändringar i sitt liv för att nå försoningen. Våga ta steget, är mitt budskap. Min erfarenhet är att det faktiskt går att lära gamla hundar att sitta, säger Sverker Wadstein.
Sverker Wadsteins klienter är i alla åldrar. Många är seniorer. Och anledningen till besöken och ropen på guidning i vardagen är skiftande. Relationer är emellertid ett vanligt tema. Inte bara kontakten med sina barn. Vissa vill prata om och få hjälp med relationen till sin partner.
– Det kan vara allt mellan hur den kan bli bättre till hur man ska våga ta steget till att skiljas i ett förhållande som inte längre fungerar, säger han.
– Eftersom det är äldre människor vi pratar om, kanske några också har förlorat sin partner och har blivit ensamma. Då är det lätt att bli vilsen och sådana samtal blir ofta av mer existentiell natur.
Många vill även prata åldrandet i sig?
– Absolut. Jag håller inte med om uttryck som "åldern är bara en siffra". Det är en lika stor floskel som "frukt är också godis". Man får börja där. Som senior har man kommit över mittpunkten i livet och andra halvlek brukar uppfattas som betydligt kortare. Samtidigt är vi så oändligt mycket friskare idag om man jämför med på våra föräldrars tid. Vi lever längre och det är också viktigt att ta med sig. Även som lite äldre finns det mycket kvar.
Ett stort steg för var och en som passerat en viss ålder är förstås pensionen. Vissa längtar dit, räknar dagarna och omfamnar den. Andra fruktar den och vet inte vad de ska fylla den ändlösa fritiden med när det inte längre finns ett jobb att gå till. Många vill lyfta frågan hos Sverker Wadstein.
– I stort sett alla som närmar sig 65 tänker på sin pensionering, konstaterar han.
– Och den som inte våndas på något sätt är nog inne på förnekelse.
Hur brukar dina råd låta?
– Att det är viktigt att förbereda sig. Att vidta vissa åtgärder. Som att försöka bredda sitt nät av sociala kontakter. Vi är i grund och botten sociala varelser och mycket av den biten får vi ut via jobbet, på arbetsplatsen. När jobbet försvinner tappar man mycket av det. Och det ordnar sig oftast inte automatiskt. Man måste se verkligheten som den är och försöka upptäcka vad man kan göra för att påverka den.
– Att ha goda sociala relationerna är det absolut mest viktiga ur en hälsosynpunkt. Det är till och med viktigare än fysiskt aktivitet. Det finns det gott om undersökningar som visar. Jobbet ger oss det automatiskt utan att vi behöver anstränga oss. När vi slutar jobba gäller det att odla de sociala relationerna på ett mer aktivt sätt. Det kan vara en utmaning.
Sverker Wadstein förklarar hur han hjälper sina klienter att försöka sortera upp sina tankar och känslor. Ställer frågan "var är du och vart vill du?".
– Tillsammans tar vi ut kompassriktningen. Jag hjälper dem att hitta den väg i livet de vill gå. Det är inte minst aktuellt i samband med pensioneringen. Det kan vara jobbiga samtal men jag kan säga i princip vad som helst utan konsekvenser. Det kanske man inte kan som vän eller närstående. Då går det inte att vara hur obekväm eller jobbig som helst. Relationen ska ju helst fortsätta även efter det "jobbiga" samtalet.
– Som fristående och opartisk samtalspartner blir jag otroligt effektiv. Samtidigt känner jag att jag gör skillnad. Det är hedrande att få bli en del av andra personer liv. Det är ett väldigt stort förtroende jag får när de öppnar sig för mig. Ja, jag upplever det som meningsfullt helt enkelt.
Jag själv har knappt ett år kvar till pensioneringen – vad ger du mig för råd?
– Jag bollar tillbaka frågan. Vad har du själv för tankar och känslor inför pensioneringen? För att kunna ge dig den bästa guidningen måste jag veta hur ditt liv ser ut i övrigt. Hur viktigt är jobbet? Har du alla dina relationer där? I så fall är det kanske redan nu dags att börja söka efter andra sociala sammanhang.
Får man vara frisk är nog inte livet som pensionär så tokigt ändå?
– Som sagt, vi är friskare och alertare nu längre upp i åldrarna. Dessutom har vi samlat på oss en massa erfarenhet som det finns all anledning att vara stolt över. Äldre kan och vet oftast mer än yngre. Det är jag själv ett bra exempel på. Jag är mycket bättre i min yrkesroll nu än när jag startade företaget för 25 år sedan. Mina klienter som kommer nu får mycket mer valuta för pengarna.
Ändå är det "fult" att bli gammal?
– Ja, jag vet. Det är en vanlig fördom. Många skräms av ålderdomen. Jag ser det som en förmån. Alternativet är värre. Därför har jag svårt för de som väljer att säga "årsrik" istället för "gammal" Som att det skulle vara fel att bli gammal. Samtidigt är det fullt naturligt att känna oro och kanske ångest inför ålderdomen. Rädslan för kroppens förfall är den vanligaste oron.
Själv har Sverker Wadstein alltid en viss åldersnoja, men konstaterar att han mer och mer landat i sin faktiska ålder, 58 år. Möjligen ett fall av hunden som lärt sig att sitta på äldre dar.