Videon är inte längre tillgänglig
Majd Elia flydde från Syrien som 13-åring och kom till Sverige utan sina föräldrar. Han fick bo hos släktingar och efter en tid i Göteborg hamnade han i Stockholm. Det var där problemen började.
– Jag kände mig utanför i skolan och hamnade i fel sällskap, säger han.
Han började sin kriminella bana med att snatta choklad, sedan trappades stölderna upp.
Efter ett år i Sverige fick hans familj komma hit och för åtta månader sedan flyttade de till Norrköping.
– Jag snodde här också och då torskade jag, säger han.
Majd ville ha hjälp med att sluta, samtidigt pressades han att fortsätta av ett kompisgäng som han stulit tillsammans med. Socialtjänsten kontaktade Unga Kris (Kriminellas revansch i samhället) och där fick han Niklas Eriksson som kontaktperson.
De träffades några gånger i veckan och hade motiverande samtal. De började också träna på gym tillsammans, vilket hjälpte Majd att bygga både muskler och självförtroende.
Han har också börjat spela fotboll i ett Korpen-lag i Linköping. Niklas och en kollega följde med honom de första gångerna.
– Han gjorde mål i första matchen. Och från att ha varit helt osocial så har han blivit en självständig man, säger Niklas stolt.
I somras hade Majd praktik på Kris för att få lite rutiner och till hösten började han läsa upp sina betyg. Han går till Kris nästan varje dag efter skolan, där känner han sig trygg.
När det blev rättegång följde Niklas och en Kris-kollega med som stöd. Efteråt gick de tillsammans till affären där Majd stulit. Han bad om ursäkt och betalade det han var skyldig.
– Det var modigt gjort och dom uppskattade verkligen att du gjorde rätt för dig, säger Niklas till Majd.
Han dömdes till 45 timmars samhällstjänst, som han ska avtjäna på en bilverkstad som drivs av en tidigare Kris-medarbetare. Det passar bra, för hans dröm är att bli bilmekaniker.
– Att ha fått vara med Majd på den här resan och se hans framsteg är en välsignelse, säger Niklas.
Själv hamnade han på institution redan som nioåring för att han var så stökig i skolan, och han blev tidigt både kriminell och missbrukare. När han var 16 år och LVU (lagen om vård av unga) slutade gälla skickades han tillbaka till sin hemkommun, och där eskalerade kriminaliteten.
– Jag var 21 när jag hamnade i fängelse första gången och jag har suttit i elva år effektiv tid, berättar han.
Den destruktiva livsstilen gjorde också att han förlorade hela sin familj.
Nu är han 39 och har ganska nyligen lämnat droger och brottslighet bakom sig. För nio månader sedan började han jobba på Kris, där han nu är verksamhetsansvarig.
Han lever i tolvstegsprogrammet och går regelbundet på möten för att hålla rent inombords och ”inte samla på sig mera skit”. Han har fått sina föräldrar och syskon tillbaka efter 17 år, och han hoppas att han med tiden också ska kunna ta upp kontakten med sin dotter.
– På grund av mina felval i livet så har jag 16 knivhugg och två skottskador i mig. Dom lider jag av varje dag. Jag ser det som min uppgift att dela med mig av sina erfarenheter till de unga, så de slipper göra samma misstag.
Hos Kris är det öppenhet, ärlighet och kamratskap som gäller, menar Niklas. Alla som arbetar här har ett gemensamt mål: att ge tillbaka till samhället.
– Vi vill slå hål på myten att det finns en lyckad kriminell och berätta för ungdomarna om medaljens baksida. Bakom mercan och den feta guldkedjan finns det bara misär, smärta och förlorade relationer.