Maria, 82, drar till Antarktis

Nu när mörkret och kylan kommer längtar många till sol och värme. Inte Maria Laukkanen. Hon drar till Antarktis.

I Maria Laukkanens hem finns många spår av resorna världen runt. Glasmontern bakom henne är full med koraller från Fiji. Hon sågade själv upp hålet i väggen för att ha någonstans att göra av dem.

I Maria Laukkanens hem finns många spår av resorna världen runt. Glasmontern bakom henne är full med koraller från Fiji. Hon sågade själv upp hålet i väggen för att ha någonstans att göra av dem.

Foto: Strand Mikael

Norrköping2010-11-09 00:00
Att hon är 82 år är inget hinder. Att hon har så pass ont i ryggen att hon knappt kommer ur sängen på morgnarna, är inte heller det något hinder. Maria Laukkanen pratar överhuvudtaget inte om hinder och svårigheter. Hon pratar om Antarktis.Researrangören hade aldrig hört talas om att någon kvinna i hennes ålder rest till denna ogästvänliga kontinent förut.I dagarna flyger hon till London, därifrån vidare till Buenos Aires och slutligen till Eldslandet i sydligaste Argentina. Där går hon ombord på ett forskningsfartyg som ska ta 68 forskare över Drake Passage - ett av världens stormigaste farvatten - till världens sydligaste kontinent med en genomsnittlig temperatur på minus 52 grader. Där sätts man iland med gummibåt, åtta personer i taget om vädret är bra, färre om det är storm.Man undrar förstås varifrån den här idén kom.- Jag var i Brasilien förra året. Där träffade jag några människor och vi pratade om platser man aldrig har varit på. Och då kom jag på Antarktis.Det låter kanske som om Maria har varit på de flesta ställen i världen om hon nu måste dra till med Antarktis. Och så verkar det vara.Ingen tid för jobbet
Resandet tog fart när hon blev sextio. Då var hon änka sedan ett antal år. Plötsligt insåg Maria att hon inte hade tid att jobba längre. Hon "skulle göra annat", det var vad hon sa till sin chef på Invandrarverket. Och annat blev det. Sedan dess har hon besökt ett otal länder och rest jorden runt sju gånger, alltid med ett stopp i Australien där hon har en son.- Man lär sig när man reser. Man lär sig att det inte är hela världen om skatterna höjs eller matpriset stiger. Ska man vara ledsen är det inte för såna saker.Maria ger intryck av att ingenting är omöjligt. En gång på Fiji hade en tyfon kastat upp mängder med fina koraller på stranden. Maria plockade 25 kilo, skickade dem hem till Norrköping och visste inte var hon skulle göra av dem. Då tog hon fram elsågen och gjorde hål i en innervägg och skickade efter glasmästaren. Nu ligger korallerna där på sina hyllor i den vackra glasmontern.Hemma i huset i Åselstad där vi träffas sprakar en mysig brasa. Vad, undrar man, ska hon i Antarktis och göra?- Titta på is och is och is. Och så pingviner förstås. Och pingviner. Och pingviner.Hjärtat i Finland
Hon skrattar. Plötsligt far hon upp och springer för att hämta något. Hon kommer tillbaka med en flagga. Den finska förstås, hjärtat finns kvar i barndomslandet. På flaggan står "Maria Laukkanen" och man kan tro att hon tänker placera den i isen på själva sydpolen, men ända dit tar hon sig inte.Expeditionen kommer att ha båten som bas, och utflykterna begränsas till dagsfärder. Två bra kameror har hon med sig, en för film och en för stillbilder.Om det finns övriga passagerare att umgås med, förutom forskarna, det vet inte Maria. Det får visa sig. När hon kommer tillbaka till Sverige är hon hur som helst många erfarenheter och fotografier rikare.Då har hon förmodligen hoppat över resans sista inslag, en guidad tur bland tangoklubbarna i Buenos Aires. Maria har redan varit på de tangoklubbarna. Hon vet var de ligger, allihop. Maria älskar tango, både argentinsk och finsk, och är det så att hon vill dansa tango så behöver hon ingen vägvisare.Kall mellanlandning
Ibland undrar folk hur hon törs ge sig iväg på äventyr alldeles själv.- Men jag har ju varit på alla möjliga platser och det har aldrig hänt nåt.Den enda incident som Maria kan komma på är den där märkliga mellanlandningen i Alaska. Hon hade lyft från Köpenhamn med destination Japan. När hon efter ett tag tittade ut kände hon inte igen sig. Is och berg överallt. Det visade sig att planet tagit kortaste vägen över nordpolen. Vid mellanlandningen i Alaska hade Maria bara tunna kläder på sig.Nästa vinter hoppas hon kunna resa till Galapagosöarna. Där är det i alla fall varmt. Men framför allt: hon har aldrig varit där förut.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om