Joëlle Tshila, Norrköping, avled i en ålder av 40 år den 20 mars, samma dag som den nyfödda dottern Christelle. Närstående är maken Per, sonen Philippe samt föräldrar och syskon.NT*Folkuniversitetet blir sig aldrig mera likt. En mycket omtyckt och engagerad lärare, Joëlle Tshila, vår solstråle, har lämnat sin familj, oss och många andra som älskade henne.Hon lämnade oss hastigt, oväntat, alldeles för tidigt och i sällskap av sin nyfödda dotter. En liten ängel som log och vände om, för att följa sin mamma i stället för att stanna hos sin pappa och bror. Det är svårt att hitta ljusa minnen när verkligheten är så tung, men då Joëlle spred så mycket glädje omkring sig måste vi försöka.Joëlle Tshila undervisade i sitt modersmål franska och var en av oss som grundade Naturhumanistiska Gymnasiet 1999. Att benämna Joëlle "solstråle" är att förminska då hon gestaltade skrattet själv. Under en känslosam minnesstund på Folkuniversitetet för några veckor sedan, talade alla om hennes sprudlande skratt.Själv minns jag tydligt när vi överraskade henne hemma på 40-årsdagen i höstas. Hon blev så förvånad och glad att hon skrattade och grät samtidigt. Vi andra var upprymda hela dagen över hennes reaktion. Med släkten utspridd i flera länder hade hon nog inte väntat sig så mycket uppvaktning och på kvällen kom ett mejl: "You made my day". Och hon gjorde vår dag värd att minnas.Man skulle kunna kalla Joëlle både för vår solstråle och - med glimten i ögat - vårt åskväder. En kollega sade att Joëlle var en av de få arbetskamrater han sett både gråta, skratta och vara arg. Så var det nog för flera av oss. Hon hade ett stort känsloregister och ett mycket tydligt kroppsspråk; en äkta karaktär som smittade med sitt skratt, ångade av ilska och grät öppet. Joëlle var ärlig och rättfram, vacker och livsglad. Vi uppskattade alla hennes sidor och vi saknar henne varje dag! På scenen, vid avslutningar, trivdes Joëlle utmärkt. Hon var en lysande underhållare som växte i strålkastarljuset. På sitt självklara sätt var hon även vår stilpolis som inte drog sig för att kommentera våra kläder, väskor, frisyrer och... skor. Joëlle älskade skor och vid resor utomlands visste vi alltid var vi skulle hitta henne när hon försvann, hon var på "skogatan". Hon skrattade åt sin egen fåfänga och dök upp i avancerade frisyrer och härligt färgstarka kläder. Kombinera detta med ett skarpt intellekt och djupa ämneskunskaper och det ger en liten bild av den Joëlle var. Inga franska verb, inga skor eller dansband (som vi retade henne för att hon gillade) i världen kunde mätas med hennes familj. Hos den fann Joëlle allt hon önskade och hon lät oss aldrig tvivla på vad den betydde för henne. Vårt sista minne är hennes förväntan och lyckliga planer inför framtiden. Att den aldrig fick upplevas är för alltid och för många en oerhörd sorg! Fotnot: Joëlle Tshilas dödsannons var införd i NT den 1 april.
