Termometern ute visar +34 grader. Jag sitter vid datorn och genom det öppna fönstret flödar skratten och ropen från grannarnas pool. Plötsligt hör jag ett upphetsat ”Dyk! Dyk! Dyk!”.
Förundrad, och lite orolig, går jag ut på balkongen för att spana ner på barnen vid poolen. Det är nämligen en sådan där plastpool, max 50 centimeter djup. I ena hörnet står en liten kille i 6-årsåldern med händerna i dykposition och intill står två tjejer i samma ålder och hejar på: ”Dyk, dyk, dyk!” Upprepar de, varpå killen kastar sig framåt som en säl och glider längs poolbotten till flickornas förtjusning. Jag andas ut och går in för att jobba vidare. Jag hade fasat för ett riktigt dyk, följt av hjärnskakning och blödande skalle.
Trots att det bara är någon kilometer till playan badar grannbarnen glatt i poolen var och varannan dag. Även tonåringarna. Kanske är det bekvämare än att dra i väg till stranden. Kanske har inte föräldrarna möjlighet att följa med dem. Kanske kan de inte simma och då är den lilla poolen ett mycket säkrare ställe att vara på.
I Chile är det inte, som i Sverige, obligatoriskt med simundervisning i skolan. Här lär sig barnen att simma bara om föräldrarna tar dem till en privat simskola eller själva lär dem. Därför kan långt ifrån alla simma.
Det är för mig en lustig combo med tanke på att Chiles kust är 430 mil. Lika lång som avståndet mellan Madrid och Moskva, och kantad av underbara stränder. Det är dessutom så att många chilenare som bor inåt landet aldrig varit vid havet – trots att det aldrig är längre än några timmars bilresa dit.
Men, så är Stilla havet inte heller så stilla. I alla fall inte där jag bor. Det är mycket vågor och underströmmar och inte speciellt varmt i vattnet heller. Runt 15 grader. Bara under januari drunknade fyra personer längs den centrala kustremsan, El Litoral Central. Inte sällan omkommer föräldrar som kastar sig ut i havet för att försöka rädda sina barn från att drunkna. Det framkommer inte alltid huruvida de omkomna var simkunniga eller ej, men i flera fall blir det uppenbart att de inte var det.
Det är förskräckligt.
De senaste åren har det visserligen blivit mycket bättre, med badvakter vid stränderna, men det är lite som att pumpa ett punkterat däck utan att laga det först. Luften går ur i alla fall. Människor fortsätter att drunkna. Inte bara i havet utan även i sjöar, floder och simbassänger.
Staten borde styra upp simskola för alla –tycker jag. Och tänk vad fint det skulle vara om den avslutades med en tur till havet. Så att alla barn fick lära känna det som för mig är det mest chilenska av allt; kusten, havsvindarna och den mjuka sanden.
”det är lite som att pumpa ett punkterat däck utan att laga det först.