När får sanningen sin egen dag
Du är på väg till X-köping och kommer till ett vägskäl. Endast en av vägarna leder till X-köping, men du vet inte om det är den högra eller den vänstra.
Klurigt va? Det finns dock en lösning, fast den får ni lista ut själva. Egentligen är den här gåtan mycket tacksam att försöka lösa eftersom vi vet en del. Vi vet att en alltid ljuger och att den andra aldrig gör det. Så enkelt är det ju sällan ute i den hårda verkligheten.
Det vore rätt behändigt om man alltid visste när en person ljög, genom att personen till exempel då alltid började hoppa på ett ben. Eller genom att varje torsdag proklamerades till nationell ljugardag då inte en enda sanning får yppas av någon. Det skulle bli ovant i början men ändå tydliga spelregler som alla känner till:
- Nä, nu går jag inte till affären och köper kvällstidningen.
- I så fall vill jag verkligen inte att du passar på att köpa smör.
- Då gör jag inte det. Jag menar, när jag nu ändå inte ska till affären...
Tja, det kanske skulle bli rörigt ändå, och frågan är väl om man inte snart skulle längta till fredagen så att man finge säga något som verkligen är sant. Kanske skulle man till och med längta så mycket efter att få tala sanning att man kunde låta bli att ljuga till nästa torsdag?
I morgon är det den 1 april, och då får vi ljuga. Men det räcker ändå inte med en dag om året för att vi ska bli så utleda på lögnen att vi uteslutande håller oss till sanningen ett helt år.
Själv ljuger jag som en borstbindare, mer eller mindre varje dag. Finns det någon som inte gör det? Varje liten eller stor hemlighet man går och bär på innebär väl en sorts lögn, eftersom bevarandet av en hemlighet bygger på förtigande, vilseledande eller ren osanning?
Och hur många hemligheter går man inte och bär på? Och hur många hemligheter har man inte för sig själv? Den människa vars alla hemligheter kom fram i dagsljuset skulle förmodligen upplösas och försvinna.
Men jag tycker faktiskt, när vi nu har så lätt för att ljuga, att den 1 april borde göras om till internationell sanningsdag istället för ljugardag.
Lögnerna behöver ingen hjälp, de har det så väl förspänt ändå. Sanningarna däremot skulle behöva en egen dag. De har det inte så lätt.
En hel dag att bara tala sanning på - det vore som den där årliga firmafesten då man lätt överförfriskad letar upp chefen och inleder konversationen med "Nuskarru få höra ett sa-hick-anningens ord!". Plötsligt säger man allt som bara måste ut .
Förmodligen skulle hela världen gå under. Sanningen kan ju ställa till det så förbaskat:
- Vad tycker du om min nya frisyr?
- Åh fy f... jag tror aldrig jag har sett något så vederstyggligt!
Men visst vore det värt ett försök. En enda helt ärlig dag på året.
Så jobbar vi med nyheter