Swisch! Helgerna försvann fort, som i en långdans virvlade de bort, men de efterlämnade varma och skönt klingande minnen att länge leva på.Nu är "oxveckorna" här och samtidigt har vi haft besök av kung Bore som gav oss vinterväder med råge. Trakten har sett ut som ett försenat julkort och skidåkarna hade ett friskt liv i snöiga spår och även vi andra fick en hälsosam färg på våra kinder.Det har redan blivit ljusare och talgoxen har hörts signalera på sina håll; två korta och en lång. Ja, världen är full av ljud. På mina resor hör jag de mest skiftande melodier från mobiltelefoner. Det kan röra sig om popmusik, men även så kallad klassisk musik förekommer. Jag har till exempel varit med om Für Elise av Beethoven, Carmen-ouvertyren av Bizet och Djurens karneval av Saint-Saëns. Men vill vi ha toner som tolkar våra dagar just nu kan vi spela Vivaldis Vintern ur Årstiderna eller Edward Elgars komposition The Snow för kör och orkester, eller varför inte Tjajkoviskijs första symfoni, som han kallade Vinterdrömmar och som han vävde med sedvanlig färgprakt och lidelse?Vill man dansa ett tag för att få upp värmen kan man lämpligen spela Emil Waldenfels vals Skridskoåkarna. Aktuell är också, om man vill ha teater på högsta nivå, En vintersaga av William Shakespeare. Det är en tidlös klassiker som med humor och skarpsynthet låter oss se människor och deras olika beteenden.Ett nytt år ligger framför oss, en del profetior är tämligen dystra, andra har hopp och pekar på våra möjligheter. Hur som helst, livet är en dyrbar gåva att förvalta.Skönheten finns för oss överallt, meningsfullheten också. Mina tankar går till poeten Ebba Lindqvist. Förra året skulle hon ha fyllt 100 år, född på västkusten var hon ständigt förknippad med havet, som alltid återkom i hennes diktning. Diktsamlingen Labyrint utkom 1949 och i den återfinns följande diktrader som får avsluta denna min januaribetraktelse.Träden blommar i rimfrost./.../ Frusen är marken. Snön ligger bländvit, men inunder tunna huden kan jag känna jordens hjärta slå.
