"God afton, om ni hemma är! Maj är välkommen!" Så sjöng djäknarna, skolbarnen, på sin tid när de vandrade omkring. Nu är det åter maj, denna sköna månad som grönskar och doftar. Och vilken färgprakt!Slånbärsbuskarna skummar vitt, äppelblommen rodnar i skärt, maskrosorna breder ut sig i gula arméer och syrenerna har en lila nyans likt en dam på vårbal. I skogen håller lövsångare och näktergal konsert under tunga lövvalv.Nere vid havsviken glittrar vågorna i solen och får oss att längta till sommardopp. Men ännu några veckor får vi knega på med vårterminens sista uppgifter innan grinden öppnas till lovet och semestern.Nyss sjöng Lundastudenterna sin traditionella repertoar som vi behöver och älskar. Och flera andra sånger är aktuella: Im wunderschönen Monat Mai av Schumann till text av Heine är ett känt solo som passar nu. Och korister stämmer gärna in i den engelska madrigalen Now is the Month of Maying. Är man förtjust i Gluntarne som skildrar studentlivet i Uppsala enligt Gunnar Wennerberg kan man utbrista: Här är gudagott att vara.Ja, en picknick i det gröna bland humlor och fjärilar är alltid ett kärt nöje. Men genom detta underbara liv i skönhet som vi lever nu hörs plötsligt ett dissonant ackord som får oss att rycka till.Vi har nåtts av nyheter om människor som gjort varandra illa, förnedrat, plågat, ja, till och med dödat. Hur går allt detta ihop, hur är det möjligt att ondska och gemenhet existerar? Frågorna hopar sig, men svaren är inte lätta att ge. En sak är säker: vår viktigaste uppgift är att göra världen och vår samvaro i den full av omsorg och närhet. Maj är pingstens månad, en helg som präglas av hänryckning. Därför slutar jag gärna med en av dess mest sjungna psalmer; psalm 161 vars fjärde vers lyder: Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra. Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja Fader vår. Kärlekens Ande, led oss.
