För Ann Lundberg har hästar gått som en röd tråd genom livet. Här på Skogslotten känner hon sig hemma efter många år inom klubben.
Vi träffas i klubbhuset hos den ridklubb som är som Ann Lundbergs andra hem – Skogslotten. Klubben har även betytt en del för dottern Victoria som tävlade för den i slutet av sin karriär. En karriär som tog henne upp i svår hoppning med SM och unghäst-VM på meritlistan. Men nu är det inte Victoria vi ska fokusera på. Och inte heller på barnbarnet Amanda, som även hon haft en fin karriär på hästryggen. Nu är det Ann som vi riktar strålkastarljuset mot.
Men några tävlingsmeriter säger hon sig inte ha att skryta med.
– Jag tyckte att hoppning var otäckt. Tävlingar har inte varit min grej, trots att vi hade en fin häst. Däremot tyckte min sambo Göran att det var kul. Han tävlade hoppning och i någon dressyrtävling, säger hon.
Hästarna har gått som en röd tråd genom 71-åriga Ann Lundbergs liv. Det började med ridskolan hemma i Malmberget. Men när hon var 16 år gick familjens flyttlass till Norrköping.
– Varför det blev just Norrköping vet jag inte. Men jag vet att mamma aldrig var riktigt förtjust i kylan och när pappa, som jobbade på LKAB, var redo att lämna det jobbet flyttade vi, säger hon.
På gymnasiet gick hon ekonomisk linje och pluggade sedan vidare med inriktning på handel.
– Mitt första jobb var som sekreterare på ett företag, med allt som hörde till: knytblus och stenografi, skrattar hon.
Med tiden blev hon arbetsledare på olika arbetsplatser. Bland annat inom Svenska kyrkan i Östra Eneby församling.
Parallellt med jobben har hästarna funnits med. Hela tiden. Och under merparten av alla år har de egna hästarna funnits runt husknuten. Sedan 2001 i Risinge utanför Finspång, dit paret flyttade efter att arrendet i Marby utanför Norrköping löpt ut.
Lugn och ro i hagen på Skogslotten.
– Det var inte lätt att hitta det perfekta boendet med lagom mycket mark och ett stort hus. Jag är allergisk mot små hus, säger Ann Lundberg och skrattar.
Nu bor hon i drömhuset, 350 kvadratmeter stort, med tio hektar mark och fyra hästar i stallet. Snart blir de fem.
– Vi väntar ett föl, säger hon.
Och genom åren har Ann och Göran fött upp en del hästar som sålts vidare. Så är tanken även med det här fölet och en treåring som nu är på inridning. Men att vara pensionär och föda upp hästar är långtifrån det som tar upp Anns dagar. Sedan många år tillbaka är hon överdomare på hopptävlingar. Med ett vakande öka cirkulerar hon runt på tävlingplatsen.
Ann Lundberg är ett välkänt ansikte för alla hoppintresserade. Som mångårig överdomare har hon varit på åtskilliga tävlingsplatser.
– En överdomare har det övergripande ansvaret för den arrangerande klubbens tävlingar. Jag ser till att allt har ställts i ordning på rätt sätt och att det går rätt till. Jag håller också koll på ekipagen, exempelvis så att inte hästen har märken efter sporrar eller sår i mungiporna, förklarar hon.
Och det blir många och långa dagar.
– Ja, jag har inte många lediga helger fram till midsommar, säger hon, men hon ser ändå nöjd ut, trots att hon lägger ner runt tolv timmar per pass.
Till viss del är det hennes mångåriga engagemang som överdomare som nyligen gav henne utmärkelsen Årets ridsportare på Ridsportgalan i Östergötland.
– Men största anledningen är nog mitt arbete med SM som Skogslotten arrangerades förra året. Jag jobbade med det i två år, varje dag.
Ann Lundberg med statyetten som hon fick motta efter att ha utsetts till Årets ridsportare i länet.
Hemma i Risinge finns den lilla statyetten, som kommer att påminna henne om de bedrifter hon gjort inom hästsporten. Hittills.
För några planer på att trappa ner finns inte.
– Jag kommer att hålla på så länge det är roligt!