Så ser det ut veckan före påsk vårterminen 2007. Det gäller att vara exakt med tidpunkten, för antalet barn ändras hela tiden. Bara den senaste terminen har sex nya elever kommit till klassen och fem har slutat.
Många vill visa
I dag är det Christian Ortiz Soto från Chile som ska gå fram till almanackan och läsa upp dagens datum. Först vill han inte. Han sneglar under lugg och ler generat. Precis som de andra barnen tycker han att det är lite nervöst att det är en reporter och en fotograf från NT närvarande. Men fröken, Anniqa Sandell Ring, stöttar honom.
-Mars, svarar Christian tyst på frökens fråga om vilken månad det är.
Varje morgon frågar fröken efter dag, datum, månad, år och årstid. Kanske är det årstiden som är svårast. Christian tvekar. Det gör även Saif Turki, som är den som ska svara på frökens frågor nästa gång jag och fotografen är på besök. Då har det hunnit bli april. Fröken påminner honom: "vår" heter den årstid som vi har nu.
Flera av pojkarna i klassen hjälper också till. Åtminstone förmodar jag att det är vad de gör, även om jag inte förstår de arabiska orden. Anniqa hyssjar åt dem. Hon har fullt sjå att få ett barn i taget att prata. Det är så många som vill visa vad de kan. Men Anniqa är mån om att alla ska få tid att tänka. Annars blir det alltid de snabbaste eleverna som svarar.
När Saif har bockat av vilka av klasskamraterna som är närvarande är det är dags att ta reda på vilken lunch som kommer att serveras på skolan i dag.
-Morot- och broccolisoppa och... han stakar sig lite och återigen rycker Anniqa in:
-Leverpastejsmörgås, det var ett svårt ord, säger hon tröstande.
Hon förstår nästan alltid
Eleverna sitter i en halvcirkel längst fram i klassrummet. I närheten står en vas med olika vårblommor, som de har plockat tillsammans. Blåsippan börjar se lite ledsen ut. När Anniqa plockar upp den ur vasen tappar den flera av sina blomblad. Barnen överröstar varandra när de ivrigt lovar att ta med sig nya till skolan nästa dag. Det ger Anniqa ett tillfälle att ta upp begreppet "fridlyst". Blommor som är fridlysta får man inte plocka ute i naturen, bara i sin egen trädgård, förklarar hon.
-Varför får man plocka vitsippor? undrar någon och får till svar att det är så gott om vitsippor att det inte gör något om de plockas.
-Man får inte äta. Sedan kommer död, säger en pojke och Anniqa bekräftar att han har rätt; blomman är giftig.
Anniqa har ett tränat öra. Hon förstår nästan alltid vad barnen försöker säga, även om vissa ord saknas och andra är felaktigt böjda. I närmare fem år har hon arbetat som lärare för elever i förberedelseklass.
Här stannar de flesta eleverna i ett och ett halvt till två år, tills de kan svenska tillräckligt bra för att gå över till en vanlig klass. Nya elever droppar in hela tiden. Det gör att barnen ligger på olika nivåer rent språkligt. Dessutom är det ett brett åldersspann - barnen är mellan 7 och 13 år.
-Ofta jobbar alla elever med samma sak, men de som inte kan skriva på svenska än skriver på sitt eget språk eller berättar muntligt, säger Anniqa.
-Skolsystemen som de här barnen kommer ifrån är ofta mer inriktade på individuella prestationer och formella kunskaper. Lärarna står och pratar och eleverna lyssnar. En del barn är jätteduktiga på till exempel matematik när de kommer hit, men de är inte lika vana vid att arbeta i grupp och se lek som lärande. Då får vi börja med att låta dem vara barn och leka, eftersom vi ser samarbete som en viktig förmåga i det svenska samhället.
Anniqa Sandell Ring är den enda läraren i förberedelseklassen på Tamburinen. Till sin hjälp har hon Khanem Makdessi, som talar arabiska och är utbildad barnskötare, och Grace Shukmanlau, som talar kinesiska och är anställd på kommunens interkulturella språkenhet. Grace finns med som studiehandledare under 40 minuter på tisdagarna för att stötta bröderna Guo, 10-årige Jia Yi och 9-årige Jia Xiang.
Turkosfärgad ordbok
Dessutom tittar Claudio Figueroa in i klassrummet ibland. Han har en plus-tjänst på skolan. Eftersom han är spanskspråkig brukar han hjälpa Christian när han får tid över.
Christian är den enda i klassen som talar spanska just nu. Han kom till Sverige i början av januari. Den senast tillkomna eleven är Fleury, en 12-årig pojke från Kongo. Hans förstaspråk är franska. Fleury tar hjälp av en tjock, turkosfärgad ordbok när han ska göra dagens första skrivövning.
Barnen svarar på ett antal personliga frågor som "Vilket ämne tycker jag bäst respektive sämst om?", "Vad blir jag glad av?" och "Vad vill jag jobba med när jag blir vuxen?"
Svaren läser de sedan upp högt för klassen. Både Jia Yi och Jia Xiang säger: "Jag blir glad när jag blir stor, stark och duktig". Svenska är ett ämne som de inte tycker om, enligt Anniqa. Det är svårt att vara duktig på ett nytt språk.
-Jag blir ledsen när jag inte kan svenska, läser Jia Xiang, som vill jobba som personlig sekreterare när han blir stor.
En annan pojke blir glad "när det regnar godis". Roba Jakob är en av klassens tre flickor. Om hon fick bestämma för en dag skulle hon bestämma "att min fröken skulle komma till mig och stanna hos mig hela dagen".
I trådar från taket hänger pappersark i olika färger. De är ett minne från FN-dagen i höstas. Barnen har skrivit ner sina önskningar på pappersarken. Ett av dem hänger alldeles ovanför Roba där hon står och läser upp sina svar, och texten syns tydligt: "Jag vill kunna prata alla språk som finns i världen."
Fotnot: De språk som talas i klassen är svenska, arabiska, assyriska/syrianska, kinesiska, spanska och franska.