Peter Löfquist, 63, har städat ur sitt kontor i Mirum. Centrumchefen, som skulle stanna på gallerian i Hageby i fyra-fem år och blev kvar i 17 (!) år, är redo för ett nytt kapitel i sitt liv.
– Det ligger kvar några mappar med anteckningar och information om ett par större avtal, som jag lovat våra ägare att ro iland innan jag slutar på riktigt. Det är allt, säger han.
– De här, säger Peter och lyfter en hög av flera hundra tomma färgglada mappar, är bara ett minne av alla andra tankar och uppdrag man haft genom åren här. Jag samlade på mig ganska mycket, men det är historia nu.
Alla bilder på Peter Löfquist i vårt arkiv är tagna och hämtade från en butik, i centrum eller vid en galleria. Det blir gärna så med ett helt arbetsliv i handelns tjänst, men dagens bilder är från hans nya liv.
Som pensionär.
Vi möter upp honom hemma i Bergshamra, som ligger mellan Börrum och Valdemarsvik.
– Jag är barnsligt förtjust och intresserad av trädgård, säger Peter.
– Att jobba med kroppen och vara händig har alltid varit mitt sätt att koppla av från arbetet, där jag mest använt huvudet... Jag är uppväxt som bonngrabb och fick börja hjälpa till tidigt på gården.
Peter och hans fru Agneta har passerat några hus och trädgårdar tillsammans i livet.
– Varje gång en trädgård eller vårt hus varit klar har vi varit öppna för en flytt till ett nytt ställe med nya utmaningar. Jag har skapat många olika trädgårdar genom åren, men en blomma har och är alltid med.
Vilken?– Azalea. Var vi än flyttat så har jag alltid planterat den. Det finns många olika sorter. Den är oftast lite karg, men när den blommar är den är otroligt vacker med alla sina färger.
Vad skapar du nu?– Vårt pensionärsparadis.
Det låter.– Det är min ambition. Jag vill skapa en unik känsla i närmiljön runt huset med pool, stort pooldäck och en pergola, som vi hoppas kunna njuta av i många år och möta framtiden här.
Peter Löfquist är född i Linköping, men flyttade i unga år – när föräldrarna skilde sig – till Landskrona. Mamma Gun-Britt gick bort i cancer 1966, 32 år gammal, när Peter bara var nio år. Han flyttade tillbaka till Östergötland och hem till morfar Ebbe och mormor Dagmar.
– Jag var hos min morföräldrar varje sommar så det föll sig naturligt, säger Peter.
Han gick i gamla Engelholmsskolan, som las ner för många år sedan, och fortsatte till Vammarskolan.
– Jag hade tänkt läsa vidare, men behövde mina morföräldrars eller min pappa Alfs, som bodde i Linköping, godkännande, men de skrev inte på mina papper. Som bonngrabb skulle man jobba, när man gått klart grundskolan. Det var så det var, minns Peter.
Han lämnade skärgården och flyttade in till Norrköping, där han började jobba på gamla Nefa längs Finspångsvägen i väntan på lumpen, men han hade helt andra jobbplaner.
– Beckmans Foto på Kungsgatan sökte en säljare. Jag fick jobbet och skulle börja där, när jag muckade, men en otäck bilkrasch kom emellan.
Berätta.– Jag var passagerare i en bil, som träffades av en annan bil där jag satt... Mitt högra lår krossades. Läkarna lyckades lägga ett pussel runt en 43 centimeter lång spik i mitt lår. Det var en avancerad reparation. Jag fick gå på kryckor i ett och ett halvt år, men hur konstigt det än låter idag var nog det bland det bästa som hänt mig.
Förlåt.– Jag fick ett helt annat livsperspektiv och insåg att livet inte är givet.
...och jobbet på Beckmans Foto?– Bengt Pettersson, som hade affären, var vänlig nog att vänta in mig tills jag blev frisk.
Det var början på ett liv i handelns värld, där han blev känd för många i Norrköping som Peter på Expert i Linden. Butiken skapade en tydlig och stark profil inom foto, radio och tv.
– Vi, min fru och jag, la mycket kraft, energi och idéer tillsammans för butiken. Vi var ett härligt radarpar, säger Peter.
Han minns särskilt en dag under alla åren i Linden.
– Nyårsafton1994... Mobiltelefonen var rätt dyr på den tiden, men om man tecknade abbonemang blev telefonen billigare. Det kunde dock ta upp till 90 dagar innan man fick provision från den aktuella teleoperatören så det krävdes att man hade ett eget kapital. Vi hade det och kunde bara gasa, säger Peter.
Nyårsafton?– Just det. Vi hade öppet fem timmar den dagen och sålde över 100 telefoner, där varje telefon kunde kosta runt 5000 kronor. Vi pratar ju 1994.
En telefon var tredje minut.– Erbjudandet gick ut den siste december så alla ville passa på. Det är ett nyår vi aldrig glömmer.
Mitt i framgången drabbades frun Agneta av en sjukdom, som tvingade henne att sluta jobba.
– Sommaren 1999 bestämde vi oss för att sälja butiken. Vi hade byggt upp det här tillsammans så det var inte samma sak längre. Jag hade flera olika uppdrag på styrelsenivå i Expert, men valde att sluta med allt. Familjen gick först, menar Peter.
– Jag tog en paus i livet och reste med mina barn.
Våren 2002 ringde en bekant upp och frågade om Peter Löfquist var intresserad av att ta över HC i Hageby.
– Jag hade varit kort på två andra jobb, som inte passade mig alls. Det här lät mer spännande. Jag tänkte väl stanna tre-fyra år och vara med en del av centrumets framtidsresa, säger Peter.
Du blev kvar i 17?– Det var som sjutton, säger Peter och skrattar.
– Den sanna entreprenören i mig är ingen förvaltare utan gillar utmaningar. Skulle HC bli det man önskade krävdes en större satsning på några hundra miljoner. Jag gick till våra ägare, som dock inte hade de musklerna. Steen & Ström köpte och svarade för en av de största satsningarna vi haft i den här regionen, men så slog finanskrisen till och vi hamnade i ett vakum. Vi hann inte bli den kompletta handelsplatsen vi önskade.
Namnbytet från HC (världens centrum) till Mirum Galleria i maj 2012 skapade känslor.
– Det blev en väldig folkstorm, minns Peter.
– Vårt syfte med namnbytet handlade inte om stolthet för Hageby eller Hageby Centrum. Vi behövde en ny och tydligare profil för att nå ut längre i regionen. Många säger ju fortfarande Hageby. Det gör inget.
Där och då fanns det närmare 90 butiker med över en miljard i omsättning.
– När det blev 2014 var jag på väg bort. Jag kände mig klar här, men så blev det ett nytt ägarbyte, när Olav Thon tog över och jag blev kvar i fem år till. Jag är glad över det. Mirum kommer bli den moderna handelsplats man siktade mot en gång i tiden.
Ett eventcenter på drygt 4 000 kvadratmeter ska stå klart under senhösten.
– Mirum får sin egen klo, som man saknat. Det liknar inget annat i Sverige. Bara butiker räcker inte längre i konkurrensen. De finns redan överallt. Det krävs så mycket mer för att bli en mötesplats för alla, säger Peter.
...och då är du här ute istället?– Jag kan gå ut med våra hundar, sitta på en sten i skogen och bara vara... Det hör ihop med den allvarliga olyckan jag var med i. Jag har ett bra liv och vill ta vara på varje dag.