Inne i stationshuset väntade nätdejten Hanna som hade kommit hela vägen från Visby. De skulle ses för första gången. De hade chattat ett tag och nu var det dags att träffas i verkligheten under en helg hemma hos Pontus.
– Jag minns att jag började tokstäda så fort hon hade lagt på luren efter att vi hade bestämt. Min ungkarlslägenhet har nog aldrig varit så fin som då.
Till slut tog Pontus modet till sig att öppna dörrarna och gå över stationsgolvet fram till Hanna. Men i stället för att sträcka fram handen för att hälsa eller ge henne en kram satte Pontus händerna för ansiktet. Hanna öppnade försiktigt upp hans händerna och frågade ”Är jag så hemsk”?
– Jag svarade: nej, jag är bara så nervös. Inuti kände jag extrem glädje över att hon stod där och hade kommit för min skull.
Helgen blev fantastisk och när söndagen kom ville de inte skiljas åt så Hanna stannade kvar några extra dagar. De pendlade sedan fram och tillbaka mellan Norrköping och Visby för att ses, även efter att de gift sig, åtta månader efter första träffen. Hanna flyttade så småningom till Norrköping.
Pontus liv började dramatiskt när han föddes tre månader för tidigt. Läkarna konstaterade att han var född med så kallad vattenskalle. Han blev snabbt sämre och de beslöt sig för att operera.
– När jag föddes 1987 var jag det minsta barnet de någonsin hade opererat in en shunt på.
Det har blivit många operationer sedan dess och för sju år sedan korkade slangen igen. Pontus hamnade i medvetslöshet och var nära att dö.
– Läkarna bytte ut hela systemet. Sen dess fungerar det bra igen och jag mår toppen.
Trots diagnosen mådde Pontus för det mesta bra och han ser tillbaka på barndomen i Simonstorp med värme.
– Jag var med i scouterna, vi paddlade, grillade och lärde oss hur vi skulle bete oss i skog och mark. Jag minns att jag tog både yx- och knivmärket.
De första sex skolåren gick han på byskolan i Simonstorp. En skola med bara två klasser, en för lågstadiet och en för mellanstadiet.
– Det var en höjdare att sitta i klassrummet och känna doften från våningen ovanför där kokerskan lagade mat. Hennes mat var gudomlig. Min kompis Pia och jag satt ofta och åt så länge att hon fick säga till oss att gå ut för vi skulle få några minuter luft. Oj, nu blir jag nostalgisk, säger Pontus och ler.
Han berättar att åren på Kungsgårdsgymnasiet med inriktning på handel och administration, både var roliga och omtumlande.
– Jag låg efter en del kunskapsmässigt och blev diagnosticerad med en mindre hjärnskada som jag hade fått vid födseln. Det var mycket att ta in. Jag försökte hitta mig själv och förstå vem jag var. Men jag lyckades i alla fall ta studenten och det var skönt.
Arbetslivet började med jobb i affär. På Cervera och i leksaksaffären Toys'r'us.
– När en familj kom in i affären brukade jag fokusera på barnen och prata med dem. Den sociala biten i jobbet var rolig, kanske pratade jag till och med lite för mycket ibland.
Sedan ett år tillbaka jobbar Pontus på Stadiums lager, med att plocka ihop ordrar till butiker och till folk som handlat över nätet.
– Jag har trevliga kollegor, omväxlande arbetsuppgifter och bra chefer. Jag stortrivs verkligen.
I framtiden finns förhoppningar om att skaffa barn, jobba kvar på lagret och att leva ett vanligt skönt Svensson-liv.
– Jag är lite av en Harry Potter-nörd så en liten plan är att åka till London och se Harry Potter-museet. Sen skulle jag vilja se Madame Tussaud's vaxkabinett och Harrods. Det finns så mycket i London.
Trettioårsdagen firar Pontus hemma i radhuset i Klockartorpet med släkt och vänner. Hanna kommer att laga kyckling, tjälknöl och potatisgratäng.
– Och så blir det hembakat också, säger Pontus.