I morgon fyller han 70 år och i ett födelsedagsbrev till familjeredaktionen berättar han kortfattat om sitt omväxlande liv:
”Jag har växt upp i Helsingfors. Efter avslutad skolgång, genomförd militärtjänst och efter några års arbete i Finland och i Tyskland, bestämde jag mig för att fortsätta mina studier. Det svenska systemet erbjöd vissa fördelar. Bland annat var det lättare att studera parallellt och kombinera med sommaruniversitet, så min fru Vivian och jag drog till Skåne.
Efter slutförda studier – jag är maskiningenjör från Malmö och civilekonom från Lund – fick jag jobb i Finland, så vår trehövdade familj, vår äldsta dotter var då tre år, flyttade till Karhula i Finland. Men bara efter ett år blev jag ombedd att starta en verksamhet i Norrköping. Och på den vägen är det.
Tidigare har jagstörsta delen av mitt verksamma liv varit ansvarig för försäljning och projektering av maskiner, utrustning och servicesystem för processindustrin. Vidare har jag arbetat med fjärrvärme, ventilation och komponenter för fordonsindustrin. Marknadsföring och reklam har också legat på mitt bord. Inom ramen för mitt arbete har jag genomfört utbildningar, hållit föredrag, skrivit tidskriftsartiklar och handböcker. Även om jag har arbetat utomlands och ett par år i Stockholm har jag haft en fast adress i Norrköping sedan 1976.
Jag bor tillsammans med min fru Vivian, pensionerad provkökschef, i centrala Norrköping. Vi har tre utflugna barn, två döttrar i Stockholm och en son i Norrköping. Med åren har familjen blivit ganska stor, så när vi bjuder på jullunch är vi 16 personer.
Numera börjar det dyka upp kompisar och pojkvänner till barnbarnen och då får vi skarva vårt långbord.
För en pensionär är det lätt att fylla dagarna. Jag spelar golf, hellre än bra, och jag är fortfarande en hyfsad utförsåkare. (Jag fick mina första slalomskidor i slutet på 50-talet.) På somrarna skuttar jag omkring på klipporna i ytterskärgården med ett fiskespö i handen.
Jag lagar gärna mat och administrerar en mindre vinprovarklubb. Vid sidan om blir det också lite släktforskning. På den litterära sidan blir det mest historia och naturvetenskap, varvat med avkoppling i form av detektivromaner. Vår anknytning till Finland utgörs i dag av ett sommarställe i Tenala i Finlands svenskbygder, och delägarskap i ett ställe i Snappertuna långt ute i Finska Viken. Numera, som pensionärer, tillbringar vi ett par månader i Finland varje år.
Vi européer födda i slutet av 40-talet kan nog se tillbaka på en guldålder. Våra levnadsförhållanden förbättrades kontinuerligt, krigen var få och långt borta. Det fanns ett sug efter välutbildad och språkkunnig arbetskraft. Investeringstakten var hög och nordisk ingenjörskont exporterades världen över. Vi har sett Berlinmuren falla och Kina – trots vissa bakslag - röra sig mot större öppenhet.
Även om man i min ålder får stå ut med en del gliringar om köttberg, har nog 40-talisterna lagt grunden för ett välstånd som jag hoppas att mina barn och barnbarn, trots alla orosmoln, kan fortsätta att leva i”, avslutar morgondagens 70-åring Ralf Sandman sitt födelsedagsbrev.