Gustaf Gustavo Wahren och hans släkt hade stor betydelse för svensk pappersindustri. Han blev också något av en alternativ ambassadör i Argentina, men återkom under hela livet till Norrköping och Arkösund.
Släktkrönika
Historien började då Gustafs farbror Carl Wahren utsågs till disponent för Holmens Bruk och Fabriks AB år 1905. Bruket gick mycket dåligt och brytningstiden då linnelump användes för papperstillverkning och den nya tiden utvecklade teknik att använda träfiber som råvara. Carl var en handlingens man som moderniserade bruket, tämjde Motala Ström, Vätterns enda avflöde och byggde generatorer för att förse bruket med elkraft från Motala ströms vattenflöde.
Den ökande förbrukningen av papper i världen krävde mer kapacitet än bruket i Norrköping kunde producera. Lösningen blev att anlägga ett nytt bruk i Hallstavik vid Edeboviken. Bruket stod färdigt 1917 och är ett resultat av Carls enastående skaparkraft och framtidsvisioner.
Nu uppstod nästa problem, vem skulle köpa den volym som Hallstavik producerade?
Carl hade en lösning – brorsonen Uno född 1898 skickades till Frankrike och Spanien för att praktisera och lära sig språk. Uno blev svårt sjuk i spanska sjukan 1918 men tillfrisknade. År 1920 skickades Uno till Paris för att starta ett kontor för Holmen. Han var framgångsrik och lyckades mycket bättre än planerat framför allt i Spanien. Under 1920- och 1930-talet gjorde Uno flera resor till Brasilien för att bygga försäljning i Sydamerika.
Unos och Elsebeths son Gustaf föddes 1925 i Paris till en syskonskara som växte till fem syskon. Gustaf lärde sig franska under sina första elva år i Paris. År 1936 skickades Gustaf till Norrköping och Läroverket i där han tog studenten 1945 och sedan värnplikten. Det började bli oroligt i Europa och föräldrarna ville skydda barnen och ge dem en svensk utbildning.
I Norrköping fanns två farbröder och farmor. Även den yngre brodern Uno bodde hos släkten i Norrköping.
Krigssomrarna tillbringade bröderna på Kungskullen/Arkö Arkösund. Det paradis som Gustaf återvände till varje sommar han besökte Sverige.
1939 bröt andra världskriget ut och Uno med familj åkte tillbaka till Sverige.
1942 hade Carl Wahren lämnat Holmen och en ny chef tyckte att Uno skulle vara till mer nytta i Sydamerika än på kontoret i Norrköping. Mitt under brinnande krig 1943 åkte Uno med hustru Elsbeth och tre döttrar med ett fartyg från Johnsonlinjen till Buenos Aires, för att starta försäljning i Sydamerika för Holmens bruk. Elsbeth, Gustafs mor har berättat om den rädsla hon upplevde, för att när som helst bli torpederade. Det plågade henne under många nätter och år.
1946 var det Gustafs tur att åka till Argentina för att lära sig språket och affärer. Han skulle stanna 1 år, det blev 75 år!
Gustaf fortsatte sin fars verk med att sälja svenskt papper även till Chile, Brasilien och USA. Tryckmaskiner var andra produkter.
Pappersbruk som fick avsättning för sin produktion genom Gustafs arbete var förutom Holmen även Stora Kopparberg och Tumba pappersbruk med sina specialkvalitéer.
Johnsonlinjen/Nordstjernan var det rederi som drog fördel av de mycket stora volymer som fraktades över Atlanten.
Det stora lugnet och vänliga framtoning delade han med sin far och sina farbröder. Språk och förståelse för livets utveckling är några av de karaktärsdrag som stannar i minnet när jag ser tillbaka och tänker på Gustaf.
Utmaningar möttes med stoiskt lugn, han visste att lösningen alltid kommer, kanske inte alltid som tänkt, men lösningen visade sig ofta få andra och bättre konsekvenser än vad parterna tänkt sig.
Vid faderns död 1964 övertog Gustaf representationen för Holmen och Stora. Han drev verksamheten vidare till sin död. Varje år kom han tillbaka till Sverige för att besöka familj och vänner. Pappersfabrikerna besöktes fram till 92 års ålder.
Han tog tillvara på moderna hjälpmedel under hela livet och han skypade så sent som två veckor före sin död med sin kusindotter i Norrköping.
Gustaf blev med åren ett slags alternativ ambassadör, det vill säga en viktig länk där företag och enskilda fann goda ord och vägledning för både affärer och mänskliga kontakter.
Vid ett tillfälle var en känd storföretagsledare från Sverige på besök i Buenos Aires och ambassadören hade bjudit in till stor middag och även Gustaf var inbjuden. Företagaren ville veta vem gästerna var och bli introducerad. Han frågade Gustaf till råds under flera timmar och till slut sade ambassadören att det var han som var ambassadör och inte Gustaf!
Fram tills för några år sedan flög Gustaf varje år till Sverige för att se sin släkt och många vänner från möten i Argentina och även från skoltiden. De senaste åren blev det för tungt att flyga från Buenos Aires till Madrid och vidare till Sverige.
Han efterlämnar de fyra barnen han fick med Wanda, Ana, Carlos, Miguel, Pedro och sin syster Marie-Louise med familjer. Senaste räkningen hade Gustaf 10 barnbarn.
Född 1925, död 2021. Levde ständigt mitt i livet och ung i sinnet. Vid en ålder av 95 år lämnade Gustaf oss alla i djup saknad av en människa som var just människa i ordets bästa betydelse.