Skådespelaren Tommy Andersson, Stockholm, avled den 15 oktober efter en tids sjukdom. Den 19 november skulle han ha fyllt 51 år. Närstående är barnen Anton, Ellen, Alva och Vilgot.
*
Tommy växte upp i ett arbetarhem i Norrköping. Redan som mycket ung drogs han till konstnärligt arbete och startade det punkinfluerade bandet Gräs tillsammans med sin bror John och regisserade en amatöruppsättning av West Side Story.
Efter lumpen flyttade Tommy till Stockholm och började i den fria teatergruppen Sputnik, där vi lärde känna varandra.
På den tiden var Tommy en arg ung man, alltid redo för upptåg och provokationer mot den offentliga smaken. Tommy spelade med i Socker-Conny och Familjen Bra av Joakim Pirinen och drog på sig en hel del radionämndsanmälningar för satiriska sketcher i tv-programmet Daily Live.
Därefter gick Tommy på Teaterhögskolan i Stockholm, där han tog djupt intryck av rektorn Keve Hjelms metoder för teaterarbete.
Tommy medverkade sedan i en lång rad uppsättningar i fria teatergrupper som Boulevardteatern och Teater Giljotin och var med i filmer som Zingo och Jalla! Jalla! och i tv-serier som Spung och Saltön.
Vi arbetade tillsammans i många uppsättningar på Radioteatern med texter av Strindberg, Dostojevskij och Sartre.
Ofta påminde Tommy om en äldre generations skådespelare, med sin stränga självdisciplin och ett temperament som inte medgav några halvmesyrer eller konstnärliga kompromisser.
Sin sista föreställning, Eh Joe av Samuel Beckett, genomförde Tommy märkt av sin sjukdom. Den blev ett glödande intensivt avsked till teatern och livet som publiken inte kommer att glömma.
Tommy älskade sällskapsliv, pokertävlingar, livliga diskussioner och var den mest passionerade fotbollsälskare jag mött.
Han var en obrottsligt lojal vän som man utan omsvep kunde flytta hem till om livet var besvärligt. Men mest av allt var Tommy en hängiven och stolt far till Anton, Ellen, Alva och Vilgot. De miste sin pappa alldeles för tidigt.