Förre riksdagsmannen, docent Birger Hagård, Vadstena, avled den 13 december, 81 år gammal. Han var moderat ledamot i riksdagen 1982 till 1998, ordförande för Högerns ungdomsförbund 1963 till 1965, och redaktör för tidskriften Svensk Linje 1957–1958. Hans närmaste är hustrun Anna-Lisa.
*
Vi minns Birger Hagård som en stridbar högerman, engagerad moderat politiker och lysande föreläsare i statsvetenskap.
Birger Hagård kom till Östergötland från Danderyd i samband med universitetets tillblivelse i Linköping i slutet av 1960-talet. Han var en av pionjärerna vid uppbyggnaden av den Samhällsvetenskapliga institutionen.
Dessförinnan var han engagerad i Högerns Ungdomsförbund (HUF) och var dess förbundsordförande 1963–1965. Ungdomar från hela landet reste i valrörelsen 1964 till Stockholms konserthus för att lyssna till oförglömliga tal av Gunnar Heckscher och Birger Hagård.
Birger Hagård förenade sin vetenskapliga gärning med den politiska. Han disputerade 1976 för filosofie doktorsexamen på en avhandling om Nils Wohlin. 1982–1998 representerade han Östergötland i riksdagen för Moderaterna, samtidigt som han behöll sin kontakt med och delvis fortsatte att arbeta vid universitetet.
Hans internationella intresse gjorde att han blev ledamot i dåvarande EG-delegationen och EES-utskottet och var under en tid ordförande för den svenska delegationen i Europarådet. Under alla 16 åren i riksdagen var han knuten till Konstitutionsutskottet som suppleant eller ledamot. Han var också ledamot av Utbildningsutskottet.
Lokalpolitiskt var Birger Hagård engagerad i Vadstena kommun och kunde med sin bakgrund som statsvetare och expert spela en avgörande roll när Vadstena efter sex år som del av Motala kommun 1980 åter fick bilda egen kommun.
Birger Hagårds framträdanden präglades av stor tydlighet. Han hade djupa idéhistoriska kunskaper. Hans vetenskapliga föreläsningar imponerade. Trots att han var en stark antikommunist kunde han hålla föreläsningar om marxismen som Marx själv skulle ha gillat.
Hans politiska tal var där-emot ofta agitatoriska. Det rådde aldrig någon tveksamhet om vad han stod för. Hans politiska gärning vilade på en kristallklar värdegrund. Han kallade sig hellre konservativ än moderat. Han tyckte om att tala, men också att skriva, och ingick under flera år i redaktionen för Svensk Tidskrift.
Det är en förmån att under många år ha fått arbeta med och samarbeta med en så varmhjärtad och begåvad person som Birger.